Kläder med emotionellt värde.
Jag finner en enorm befrielse i att fylla säckar med gamla kläder som hängt med genom åren men aldrig egentligen blivit använda på den senaste tiden. Kläder som man tycker är ok men av olika anledningar helt enkelt inte använder. De kläderna är så skönt att göra sig av med.
Men så finns det de där kläderna som man sparat för minnets skull, kläderna som man gett någon sorts emotionellt värde. Det är den värsta sorten. Jag kommer aldrig använda dem igen, de kanske till och med är lite trasiga, men de har varit för svåra att göra sig av med.
Tills nu. Och som alltid med sådant så tänker jag, jag tar en bild och så finns det förevigat i alla fall!
Två tröjor i den lilla rensa ut-högen till vänster. Den randiga. Från Zara, i lite oversize storlek för det var deras sista. I bomull och silke. Ljuvlig på alla sätt och vis. Som bars under våren 2008 när jag började acceptera mig själv igen efter en tid av tränings- och mat-mani och vikthets. Samma vår som jag blev på riktigt kär för egentligen första gången. Den första kärleken.
Men alla minnen finns ju kvar ändå. I foton och framför allt i texter. Så tröjan, den behövs inte längre.
Och så den blåa. En herrtröja. Som det också var dags att göra sig av med.
3 svar
Jag brukar tänka så här om kläder eller saker med enbart emotionellt värde (de går egentligen inte att använda på något annat sätt än att de ligger i en kartong och väntar på att jag ska se dem):
OM det är ett viktigt minne för mig så kommer jag minnas det även utan saken/klädesplagget och OM jag inte minns det så var det 1. inte så viktigt i det långa loppet och 2. man kan ju inte minnas det man glömt så heller inget jag kommer lida av.
Jaa, vad klokt! Jag har några minneslådor med lappar, foton, olika grejer, som man undrar vad man ska ha till ibland. Men det är kul att då och då gå igenom och bli nostalgisk :)