Kära dagbok.

Tårarna landar på min nya kudde som pappa köpt åt mig. Och det har inte gjort ont på ett par veckor men nu så känns det. Så förvirrande alltihop. Att det ska kännas så jävla mycket. Det är ok att gråta, det är alltid ok. Men det var skönt att inte göra det på så länge. Och kanske känns det bättre i morgon. Det tar tid att läka. Sånt här tar tid.

20140416-002230.jpg

Det kommer alltid finnas kvar en del av det inom mig, såklart att det kommer. Och vi går vidare. Och fan vad jag vill skriva alltalltallt men det går inte just nu. Försöker gömma historierna i kryptiska förklaringar och liknelser. Som alltid. Mina bästisar de mailar och jag behöver inte berätta vad som sker. De ser igenom orden, mellan raderna och de vet precis. Kanske ser ni också, det spelar ingen roll.

Nu längtar jag till i morgon.
God natt..

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

14 Kommentarer

  1. 16 april, 2014 / 00:59

    hoppas du får sova fint. <3

    eller som jag alltid säger fastän alla tycker jag är dödsfånig: dröm sött, rädda draken, ät precis lagom mycket svamp och hoppa på folks huvuden du inte tycker om. <3

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:43

      Haha Dani det där tycker jag låter alldeles fantastiskt! Sparar det i anteckningar. <3

  2. Jessika
    16 april, 2014 / 02:46

    Kram Jennifer ♥ Lovar, det kommer kännas bättre snart igen. Ta gråten i omgångar blandat med dagar du ler så kommer du sakta men säkert framåt.

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:44

      Ja ja ja! Det går framåt. Tack gulle du ❤️

  3. Josefine
    16 april, 2014 / 09:45

    Jag antar att du och jag befinner oss i exakt samma situation nu. Folk överlever sånt här, det tar ju bara den där jävla tiden. Men vi kommer klara det och i slutändan kommer vi vara starkare än någonsin förut. Det är okej att känna smärtan i magen och trycket över bröstet, det är svårt att andas och att äta. Men för varje dag, känns allt lite lite lite lättare. Hoppas vi mår bättre snart. Kram!

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:45

      Hej Josefine. Måste säga att det är tråkigt att höra att du också har det tungt – men visst är det skönt att man inte är ensam? Vi mår bättre snart, det lovar jag dig ❤️

  4. Annie
    16 april, 2014 / 11:56

    Hej Jennifer, det kan vara svart att komma ihag att tiden laker alla sar nar det kanns som ens hjarta slits isar, men det kommer bli battre – det blir det alltid.

    Forsok att leva sa mindfully som du bara kan det kan gora det lattare, text om du gar nagonstans kann the sensation av att ga, kann solljuset mot din kind, kann hur luften gar in och ut genom dina nasborrar etc. istallet for att lata dina tankar run riot I ditt huvud vilket ar latt att gora nar man mar daligt.

    Ibland nar jag gar igenom svara saker sa forsoker jag paminna mig sjalv om att lita pa the universe. Ibland hander svara saker som vi inte forstar varfor det hander, men we grow through adversity och ibland leder en hemsk sak till en sa bra sak att vi inte ens kan forestalla oss det.

    Det ar sa sa starkt av dig att oppna upp och saga hur du mar. Du verkar vara en jattefin manniska och amazing things ar pa vag till dig – lita pa universumet!

    Kram och var snall mot dig sjalv!

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:51

      Tack Annie för din kommentar och ord! Väldigt inspirerande och peppande :-) Mindfullness är något jag gärna skulle bli bättre på.

      Blir nyfiken på vart du är någonstans i världen? Du låter väldigt svengelsk i din skrift ;-) kram!

      • Annie
        17 april, 2014 / 15:04

        Jag har bott i Irland sedan 2003 – tiden gar snabbt! Min svenska blir tyvarr lite samre for vartenda ar som gar for jag pratar det sallan, men forhoppningsvis blir min engelska battre sa det gar pa ett ut! :) Kram/a

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:55

      Åh Rebecca, tack – kraaaam ❤️

  5. 16 april, 2014 / 15:59

    Jag tror att jag förstår varför du är ledsen och vill bara säga att jag har gått igenom ungefär samma sak. Själv bor och pluggar jag i Sydafrika och det är inte lätt när familj och de närmsta vännerna är så långt borta. Särskilt då man behöver dom som mest.

    Men det går över. Och blir bättre. Lovar.

    Stor kram, m.

    • jennifer
      Författare
      16 april, 2014 / 21:56

      Åh, M. Kram till dig också. Ja allt tungt man går igenom stärker ju en på något vis. Och så sant med nära vänner och familj.

      Tack för dina ord. Kram ❤️

  6. Johanna
    17 april, 2014 / 09:05

    Skickar en kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?