Jag är inget helgon – men jag gör vad jag kan

När jag väljer att skriva om “bra saker jag tycker man ska göra” i min blogg, är det för att lyfta fram mig själv som en bättre människa? För att jag vill framhäva mig själv som någon typ av ultimat levnadsmänniska? En sån som bryr sig, om sånt man ska bry sig om? Kritiserar jag konsumtionshets, för att jag vill vara lite bättre än alla andra? Skriver jag att nu valde jag tåget istället för att flyga, för att jag vill samla in pluspoäng? Och nästa gång när jag väljer flyget så låtsas jag inte om det, lägger inte någon vikt vid det. Men så fort jag får chans hakar jag på något bra, något trendigt. Yes, ännu en chans att framstå som liite bättre.

Well, truth be told.

1. Jag har möjlighet att påverka, så jag vill ta den chansen

Den här bloggen når ut till några stycken. Och om det bland alla er några stycken finns en enda person som kan börja tänka i nya banor, då vill jag åtminstone försöka. Kanske är ni två, tre, ett tjugotal – som faktiskt börjar fundera och kanske också agerar. Därför kan jag också bli lite less på stora profiler som inte bryr sig.

2. Det här är den jag är

Jag blir förvånad över hur mycket kött mina föräldrar äter, att min bror försvarar allt bakom någon teori om den fria marknaden osv, och att jag har vänner som inte ens reflekterar över sina konsumtionsvanor.

Och tydligen, hittade detta precis, så lyfte jag frågan när jag var 20 och just insett att världen var mer än min egna tillvaro:

“Men jag tycker det är tragiskt att vi bryr oss så mycket om att bära dyra märkesskor och ha fyllda läppar och så lite om naturen och vår jord. Hur länge ska vi fortsätta leva såhär? När ska fler människor än hippies och miljöaktivister börja reagera och ta sitt ansvar?”

Little did I know att året skulle vara 2018. Sex år senare. Då skulle människor runtom i Sverige, i världen, ha vaknat till och börjat bry sig åtminstone lite mer.

Ibland lyssnar jag till min brors trygga ord om att människan har alltid oroat sig – det är naturligt och allt kommer att lösa sig. Och ibland tänker jag, men vad tjänar någonting av detta till? Varför lever vi ens? Men alltid når jag igen en tanke av att jag har ett ansvar som människa, att det är min plikt att bry mig. Jag vet inte varifrån den moralen kommer? Eller varför vissa saknar den helt? Men jag kan inte göra annat än att lyssna.

3. Men, något helgon är jag inte

Samtidigt så är jag liksom inget helgon. Och jag tror på att njuta av allt det underbara som livet också ska vara. Det kan inte bara vara en kamp, för då förlorar allt mening.

• Jag äter också kött.
• Tror inte att kapitalismen är roten till allt ont.
• Och jag både konsumerar och reser.

Jag tycker dock inte att det ena utesluter det andra. För det är inte svart eller vitt. Även om många väljer läger. Jag kan ärligt säga att jag tycker det är ganska naivt att tro att lösningen är att vi alla ska sluta flyga, för att ge ett exempel. Och svaren på frågorna, problemen, det är det ju faktiskt ingen som har.