It’s so beautiful, it’s like magic.

Jag borde kanske sluta missbruka ordet magi och beskriva allt som magiskt. Men jag tänker att om man gillar något, så borde man använda det hur mycket man vill. Gillar man någon, umgås med dem hur mycket man vill. Eller som igår när jag ville gå till frukost-caféet även på eftermiddagen. Och hur jag alltid lyssnar sönder låtarna jag tycker om. Just nu har jag också en favoritoutfit jag har på mig så ofta som möjligt. Jag kan inte begränsa mig, det är alltid allt eller inget. Men det kanske inte fungerar likadant med människor, man borde inte älska sönder någon för att sedan lämna dem. Ibland är det så det blir dock och just nu ville jag egentligen mest dela den här något vackra texten med er.

Minns ni första gången ni fick smaka på kärleken? Fast varje gång man blir förälskad, känns väl lite som att smaka på kärlek för första gången igen – är det inte så?

Jag var hopplöst förälskad i han som alla var kära i när vi var tretton och fjorton. Sedan blev jag kanske kär för första, första gången när jag var sjutton. Men det dröjde några år innan jag på riktigt skulle få älska någon. Och jag antar att vi, jag menar jag, fortfarande inte nått de högsta höjderna av kärlek.