jag tror det var bra att jag åkte hit utan dig. ensam, tomhänt och utan någon press om att alltid ha dig vid min sida. men nu har det gått länge nog och jag tror jag är redo att ta tillbaka dig in i mitt liv igen. vi är som gjorda för varandra. din kropp i mina händer. det är så det ska vara. och tillsammans skapar vi något vackert.
jag saknar dig min älskade canon. i miss u so bad it hurts.
men jag måste erkänna att det hade varit en befrielse att inte behövt tänka på om du ska få följa med eller inte och slippa oroa mig över dig. och när man känner så, då är man ingen bra fotograf. men nu är jag redo att behandla dig med kärlek och värme igen! till våren ska vi knäppa underverk,
och jag hoppas du kan förlåta mig för att jag inte visade dig nya zeeland.
Ett svar
fin blogg!