Ärligt talat mina vänner där ute, hur ofta känner ni er tacksamma? Hur ofta tänker ni “vad bra jag har det” eller “vad lyckligt lottad jag är som har detta i mitt liv”? Det vore intressant att höra mer om människors vanor att faktiskt känna tacksamhet. Själv skulle jag uppskattningsvis säga att jag är ganska bra på det. Jag omger mig av många bloggar och sidor på nätet som ger mig inspiration och via dessa blir jag ofta påmind om att vara tacksam!
Det är lätt att häva ur sig och det är lätt att läsa förbi när man ser något i stil med “var tacksam blabla bla”. Men idag snubblade jag över ett vettigt inlägg om tacksamhet, 12 skäl till tacksamhet hos Linnea Molanders blogg om lycka. Hon har en högskoleutbildning i positiv psykologi, lyckoforskning och neurovetenskap – och jag tycker det gör hennes texter väldigt intressanta då det finns mycket forskning bakom. “Överpositiva miffon” som försöker peppa dig är kanske inte alltid så motiverande? Men Linnea pratar om det på en mer jordnära nivå snarare än det där typiska “INGENTING ÄR OMÖJLIGT! DU ÄR DIN EGEN LYCKAS SMED!”-sättet.
Så läs Linnea Molanders blogg om ni vill berika er med lite lyckokunskap och kanske förbättra ert liv och välmående?
Idag är jag tacksam över att jag kunde unna mig en pedikyr i helgen och således ha rödmålade tånaglar som passar så fint i min gula klacksandaler!
Försöker öva på att inte bara känna mig tacksam över att “jag har rent vatten att dricka och någon som älskar mig samt ett jobb att gå till”. Men är livet tungt får man börja någonstans – har du ögon att se med? Händer att känna med? En telefon att prata i? Något vackert att se på utanför ditt fönster just nu? Hitta tacksamhet i det lilla!
Mvh, Jenni som undrar om det finns någon som uppskattar hennes klysch-inlägg eller om merparten drar en suck och scrollar vidare?
2 svar
Haha, jag tyckte detta var kul att läsa och drog ingen suck iaf :) En bra påminnelse också att stanna upp och faktiskt uppskatta det man har som faktiskt är bra! För min del kanske det skulle vara att visst jag har hemlängtan nu MEN oj vad jag är tacksam över att jag fick chansen att åka till Singapore på utbyte med allt vad det innebär! Typ så :)
Skriver under på varenda ord som Linnea Molander skriver. Hög igenkänningsfaktor! Just perspektiv är något som skänker mig stora mängder tacksamhet, över nya vänskaper eller vardagliga små ting. Jag tror att jag är bra på att uppskatta tiden som passerar, på något vis. Den som vid en vindsnabb anblick inte verkar särskilt dyrbar, men som faktiskt är kapabel att skänka oss mycket mer glädje än vi kanske tror. Livet består trots allt mest av ganska enkla saker, så varför inte värdesätta dem en aning högre? De är trots allt vårt fundament. Och jag vet att i varje fall jag känner mig mycket lyckligare då.