Hur man lär sig att leva med myror (och råttor).

Min morgon hade i mångas fall kunnat ses som en av de där jobbiga morgnarna. En sådan morgon då man vill skriva extra många tweets om hur jävligt livet är. Jag skulle för en gångs skull äta något annat än en banan till frukost, nämligen mjölk och de Kellogs Special K flingorna som jag köpte i helgen. Går med glada steg in i köket, tar en skål och tittar efter så att den är någorlunda ren. Siktar in mig på flingpaketet och tänker, aldrig att myrorna har hittat hit och tagit sig in här. Men nog fan hade de småjävlarna hittat dit. De kryllade av små, små röda myror bland mina alldeles för sockrade flingor. Jag skrattade, ropade till Sofie och bekymrad mig lite. Sen slängde jag dem och tänkte, slapp jag äta upp dem som ändå var så sötade.

Just som vi ska traska iväg och få tag i en rickshaw till jobbet så börjar regnet ösa ner. Tack och lov har vi paraplyn. Men jag kan säga som så att ett paraply hjälper ytterst lite vid monsunregn. Vi vadade genom pölar och kände benen suga åt sig av regnet som störtade ner från himlen. Men det gjorde inte heller så mycket.

Det är konstigt hur enkelt man (jag?) accepterar saker bara för att jag är i ett land som Indien. JAG DRICKER LIKSOM VARMT VATTEN OCH TYCKER OM DET?! (Så jag konstaterade alltså att min morgon var bra ändå och mitt humör var på topp.) Nåväl, dagens äventyr tog inte slut där.

I kväll när vi gick för att inhandla proviant för morgondagens strejk (helt galet, vi tar det i morgon) så ser jag först stora fladdermöss. Likadana fanns i Australien och jag känner igen dem direkt. Något Sofie aldrig lagt märke till under sitt år här. Sen tänker jag ”undra om jag kommer få se en råtta snart, jag borde nog inte titta efter så noga, ja jag borde verkligen sluta spana efter allt det där man inte vill se…” Två minuter senare skriker jag, hoppar och tar tag i Sofies arm. Varpå Sofie tänker sig värsta möjliga scenario som skulle kunna få mig till att bli alldeles skogstokig. Varpå jag fnissgråtandes får fram ”en rå-rå-råååtttaaa!” följt av ett skratt över hur fånig jag är. Men hen var GIGANTISK just intill vägkanten. Jösses amalia.

Det mest sjuka är att samma sak hände mig i Göteborg. Promenerade i skogen när jag tänkte ”Sverige är så tryggt, vad är det värsta man kan få syn på, en orm?” och ja, 10 minuter senare är den är jäkla orm på stigen framför mig.

Jag har en magisk kraft. Jag attraherar dessa mysiga djur.

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

1 kommentar

  1. Mami dear
    9 juli, 2013 / 22:29

    Ja, och när vi var i Thailand, på Mexicansk restaurang, sprang en RÅTTA (inte en liten skogsmus) ovanpå ryggstödet på din soffa. Mitt skrik fick den att vända om….. Kyparen bara skrattade och sa att regnet får de att söka sig högre upp på land. Puss puss :-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?