Hemma i det finska lugnet

För mig betyder Finland och Helsingfors lugn. Jag tänker inte på Helsingfors riktigt som en storstad och det känns som om det här landet består av mycket mer natur, skogar och sjöar än vad Sverige gör. Procentuellt gör det nog också det. Men även om jag inte bor mitt inne i Helsingfors (bor ju till och med i grannkommun, Esbo) så bor jag ju inte direkt på landet. Jag har liksom en McDonalds runt hörnet (som jag av någon anledning, under två års tid, aldrig ätit på). Och Helsingfors räknas väl absolut till en storstad? Kanske är det känslan av att det är en mer laidback stad än till exempel Stockholm som inger ett sånt lugn, jag vet inte.

En halvtimma bort med bil kan jag i alla fall befinna mig i det här, mitt i Noux nationalpark:

Jag kom hem i förmiddags från Stockholm efter en halvt hemsk natt på båten. Jag brukar älska att åka den där båten, men det var ingen höjdare att ha hytten längst bak i båten på 6:e våningen. Det skumpade och allting inne i hytten liksom skakade. Nej då är bunkern under bildäck en bättre sovplats faktiskt. Var det därför biljetten bara kostade 160kr måntro?

Och jag har varit helt död idag så det har blivit en ganska lugn måndag. Jag och Amanda hade ett möte med en kund uppe i Gällivare och gud vilken norrlandslängtan jag fick av deras ljuva stämmor. Sen har jag svarat på lite mejl, gjort lite halvvettiga saker och tittat på Netflix. Det är kanske det bästa med det här livet, att man får bestämma helt själv.

En fin höst

Hörni jag tänkte att vi skulle stanna upp ett tag och reflektera över vilken vacker höst vi har fått. Den har nog precis nått sin kulmen också. Allting är klätt i starka höstfärger just nu förutom de träd som redan hunnit bli kala, och tittar man ut ser man alltid ett nytt löv ta sig ner mot marken. Och hela helgen i Stockholm var det så fint väder att jag promenerat gator upp och gator ner i flera timmar på Söder.

Men åter till hösten här i Finland. Jag har lite bilder från en promenad i Noux för ett par veckor sedan som jag inte ännu hunnit visa. Jag har nämligen haft riktigt svårt för att redigera höstiga bilder. Ni vet, det ser så vackert ut för ögat, och sen fångar kameran det och i Lightroom ser det hemskt ut. Så har googlat lite och övat lite på det.

Det här var sista helgen i september. Jag och Mumin promenerade ungefär 8 kilometer och invigde vår nya trangia. Det var ett litet äventyr i sig. Vet ni hur svårt ett stormkök kan vara när man aldrig tidigare lagat mat på ett sånt? Jag har tappat lite av mina norrländska gener tror jag, och ja Mumin, han är ju citykid. Vi kan väl säga som så att vi ger pannkakorna ett nytt försök en annan gång. Pannkakor kan också eventuellt vara en mindre bra maträtt är börja med när man är ny på sånt här.

Mitt lilla stadsbarn till pojkvän hade jeans och redwings, medan jag var lite mer en skogsmulle och hade mina älskade meindl på fötterna. Han var å andra sidan way more fotovänlig än jag, och det passade ju bra.

Känns så fint att det var ännu en otroligt fin hösthelg såhär två veckor senare efter att dessa bilder togs. Trots att jag spenderade den i stadsmiljö och inte i en skog. Städer gör ju sig också bra bland höstfärgerna.

Nu ska jag krama på min kille, tänk att det alltid är så fint att ses efter bara ett par dagar borta? Hur många år stannar den känslan? Äta lite choklad. Se på Mad Men. Och börja min vecka lite mer på riktigt i morgon.

Ha en fin vecka hörni ♥