Hemma är ändå bara hemma

Jag älskar att vara hemma, vardagen och att få jobba hemifrån. Det sköna i att kunna dra på en favoritoutfit, slå på moccamastern och sätta mig framför datorn. Att regnet strilar ner utanför gör ingenting, jag behöver inte gå ut. Är det fint väder tar jag kanske en morgonpromenad, eller springer på lunchen. Jag redigerar bilder, skickar mejl, sätter ihop offerter, skriver på blogginlägg, läser bloggar, pratar med någon på telefon, har ångest över bokföringen (kommer den någonsin försvinna?).

Men hemma är ändå hemma. Det är tavlor som ska hängas upp, hörn som borde städas och ordnas, en balkong vars inredning fortfarande är in progress, växter som jag ännu inte bytt jord på (stackarna, kanske får de ny jord till hösten först? Mamma kan du komma hit? Eller pappa, du kan väl också byta jord?) och sängbord eller lampor är det verkligen något som behövs?

Hemma är ändå hemma och vardagen är inte särskilt spännande. Jag vaknar inte upp och går ut i köket och förvånas. Och kanske är det alltid lite tufft att ta sig igenom väggen av vardag, när man varit iväg på vidunderliga äventyr. Och kanske blir den alltid lite långtråkig när man inte har varit iväg på äventyr ett tag och jobbat hemifrån för många dagar i sträck.

Ibland undrar jag lite varför man har hem överhuvudtaget, och inte istället drar omkring i ett hus på hjul och upptäcker alla städer som finns att upptäcka i våra nordiska länder. Eller världen över.

Men ett par veckor på resande fot bör bota detta.

Så nu beger jag mig iväg. Mot färjeterminalen och Sverigebåten! Som ni vet samarbetar jag med Silja och jag har funderat på att skriva ihop ett inlägg med mina bästa tips för en lyckad kryssning, vad tror ni om det? Om du aldrig åkt med båtarna ska du läsa det här inlägget.

Och den här gången har jag glädjen att få sällskap då Corinne hänger med till Stockholm.