Hell.

En typisk jobbig kväll. Ont i halsen pga för lite sömn. Skippar gymmet. Är hemma klockan sex. Dör tråkhetsdöden. Och saknaden gör ondare än ondast.

That’s the power of people,
I suppose 

every other little thing in your life
could be going perfectly to plan

but if you are missing somebody,

it’s hell.”

Beau Taplin // H e l l 

De här små orden jag snubblade över beskriver det så himla bra. It's hell.

Jag har ärligt talat haft hemlängtan extremt sällan under mina år på resande fot boendes i alla möjliga länder. Jag längtar liksom inte hem. Jag längtar efter någon. Och jag är inte så fäst vid särskilda platser, det spelar väldigt liten roll, så länge de bästa människorna finns där.

Men samtidigt… När man söker på “missing you” kommer det upp mest citat om olycklig kärlek. Och då kan ja faktiskt för en stund bli väldigt tacksam. Jag saknar någon så att det gör ONT, men han saknar mig också. Vill inte tänka på hur det känns att sakna någon man inte snart igen kommer få kramas med. Den olyckliga kärleken känns så långt borta just nu. Kanske är man värd det efter alla år då den var mer vardag.

Anywho. Det går över. Allting går över.

FÖLJ:

2 svar

  1. Ush ja. Vet hur det känns! Var au pair ett år i USA 2010/2011 och jag och min pojkvän hade varit ihop i ett halvår före jag åkte iväg. Han ryckte in i militären samtidigt som jag åkte iväg och kunde inte komma och hälsa på mig på 8 månader! Det var skitjobbigt! Men när vi äntligen sågs var det fantastiskt! Även om det bara var två veckor. Nu, fem år senare är vi förlovade och bor ihop och ganska ofta påminns jag om hur ont det gjorde att sakna honom och då måste jag bara gå och pussa ihjäl honom och säga att jag älskar honom över allt. Haha, jobbig much. Även om det var ett jobbigt år tror jag att det stärkte vårat förhållande, att uppleva saknaden så tidigt i förhållandet. Det var så många av mina au pair kompisar som gjorde slut med sina pojkvänner för att det var så jobbigt. Hade inte tänkt skriva en uppsats, men men. All lycka till er två! Kram

    1. Tack för att du delar med dig Rebecka! Det är inspirerande att få höra någon annans story :) Särskilt en success story då. Jag är faktiskt glad att vi ändå kan ses så pass ofta. Beundrar alla som är ifrån varandra så länge också fixar det ändå! Kram! :) PS. Gillar uppsatser i bloggkommentarer!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.