Jennifer sandström

Havets magi.

Ligger stilla och andas in doften genom näsan. Känner det hårda underlaget mot kroppen. Hur värmen landar på huden. Lyssnar till de lugna ljuden.

Havslukten när den är som bäst. Klipporna här ute. Solstrålarna i julimånad. De stilla vågorna och sorlet av några andra som också hittat hit.

Klättrar ner för stegen i trä, extra försiktigt på de sista plankorna under vattennivå som är täckta av alger och är lite hala. Fötterna som landar mjukt på den sandiga havsbottnen. Tar några steg ut och det är fortfarande grunt. Går snabbt ner helt under ytan och känner det nittongradiga vattnet chocka kroppen innan den sakta börjar vänja sig. Läpparna blir saltiga. Simmar ut en bit, med små krabbor och fiskar under mig, olika sorters sjögräs runt mig. Känner havets temperaturskillnader beroende på djupet, vågorna och alla små virvlar. Och det glittrar i ögonen.

Kliver upp igen och vattnet rinner av samtidigt som solen torkar mig. Saltet stannar kvar på kroppen, håret blir lite tufsigt. 

Alla mina sinnen har vaknat till liv och en av de mest simpla sakerna blir plötsligt till något av det finaste en kan uppleva. Det är jag, naturen och människor jag älskar.

Jag behöver inte någonting annat. 

 

FÖLJ:

7 svar

    1. Gör det inte??? Jag vet inte ;) Detta är faktiskt i Onsala, Vässingsö. Så himla fint! Har släkt som bor(!) där ute.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.