Fredagstrött efter en bra vecka

Igår kom jag hem ganska sent efter konstens natt. Det var massa happenings inne i Helsingfors och efter en jobbdejt med Kathrin hängde jag på henne till öppningen av ett nytt coworking-space. Efter ett glas bubbel och mingel (guld att ha någon som känner massor av folk vid sin sida) blev vi hungriga och gjorde ett spontant besök på omtalade Via Tribunali. De har asgoda pizzor. Vi avslutade med att se på konstuppträdandet “the human net” som utspelade sig framför den stora vita kyrkan. Hur coolt som helst hur de rörde sig i luften till creepy musik.

Foto: Kathrin. Ett par timmars jobb på Think Corner.

Sofia Future Farm – ett nytt coworking-space med fokus på kreativt folk.

Hoppas de har någon som är duktig på att ta hand om växter <3 Alla mina sånna palmer som den till vänster har lyckats dö :(

Via Tribunali. Ja tack.

Under en halvtimma spelades märklig musik i väntan på att det skulle bli mörkt och the human net kunde träda fram. 

Tyckte de var lite läskiga, men var också fascinerad. 

Efter en rolig vecka undrar jag nu om jag är lite trött såhär i slutet? När jag kom hem råkade jag gå och lägga mig utan att borsta tänderna, kom på det någon minut senare och gick upp igen – men alltså, det är sånt som seriöst aldrig händer? Vad som hände i morse tog dock priset och jag började tvivla på vem jag plötsligt förvandlats till.

Det här hände: har ett par dagar testat att somna och vakna utan telefon. Har gått bra. Förutom det att jag kanske inte riktigt hinner vakna till på morgonen. I morse gick jag nämligen upp, klädde på mig och skulle gå ut på promenad när jag INTE KAN HITTA min nyckel. Jag är så säker på att jag hängde den på kroken i hallen där jag alltid hänger den. Alltid. När den inte hänger där och inte ligger inom synligt räckhåll är jag helt övertygad om att min älskade Mumin har tagit med min nyckel till jobbet. Det konstiga är bara att jag har en stor röd nyckelring som man inte liksom “råkar ta fel på”.

Jag ringer honom och frågar om han vet var min nyckel är. Nej. Såklart vet han inte. Jag förklarar att kanske har den ramlat ner i hans väska? Han suckar och gräver runt lite i sin ryggsäck. Nej. Och jag försöker “meeen, kanske har den trillat ner i din sko?” svar: “jag är ganska säker på att jag inte har en nyckel i skon”. Suck. Jaja. Jag får väl stanna hemma.

Problemet med finska dörrar är nämligen att det inte går att komma in igen om du inte har en nyckel, de låser sig automatiskt och har inte några handtag. Safety first osv.

Jag har nu letat och funderat i 25 minuter när jag tillsist ger upp och börjar ta av mig springskorna (har också just uppdaterat mina instastories med allt det här). Men av någon anledningen så stoppar jag ner handen i fickan på min träningströja. Och gissa vad som ligger där? Åh helvete, nu skäms jag.

“Alltid fokusera på att hitta en lösning, inte en skyldig.”
– visdoms ord från min kille

Jag har alltså som en robot redan hunnit plocka ner nyckeln från kroken och lägga den i min ficka, innan jag febrilt börjar leta efter nyckeln. Går tillsist ut på min promenad och tänker att kanske är det bra att vakna till på något sätt innan man ger sig ut, även om det inte är med mobilen.

Ha en härlig helg hörni. Jag ska nog ta lite sovmorgon.