Fredagspepp.

Det blev jag tillslut! Började dagen med att känna mig som vädret som snöregnade lite lätt. Men blev genast mer pepp när jag fick planer för kvällen, och efter ett träningspass och en endorfinkick kändes livet toppen igen. Det var ett träningspass jag kunde göra hemma, massor med armhävningar, situps och plankan. Kändes som om min PT (om man får kalla henne så, det är en tjej som gjort ett träningsschema till mig, kan berätta mer en annan dag) hade lite väl höga tankar om mina muskler. Men det behövs kanske, jag tenderar att ha lite väl låga tankar om mig själv och träningen.

Det är förresten lätt att fastna i en negativ spiral, när en sak löser sig börjar något annat kännas. Jag fick ett jobb – ja då vaknade jag upp nästa dag och kände fan vad jag saknar Mumin och deppade liksom över det. Blev tillsagd att jag fick skärpa mig och kunde väl åtminstone vara glad i en vecka. Haha, med all rätt. Ibland måste man fightas mot tankarna och ibland fungerar det.

Mötte i alla fall upp tre tjejer inne i stan (Vasastan – för mig tills igår ett okänt område), tjejer jag känner rätt väl men aldrig träffat innan. Yes, long story. Och det var hur trevligt som helst! Två av oss hade så trevligt att vi gick vidare till Andralång och klockan blev två. Alkohol behövs dessutom inte mycket i den här kroppen för att det ska kännas. Haha.

Eftersom jag blivit mer medveten om var jag bor så…. Vågade jag inte åka hem på kvällen. Utan åkte till mamma. Som kom och mötte mig på busshållplatsen. Att den här lilla tjejen skulle varit ute i världen – det är ibland svårt att tro!

Ge mig någon vecka och en pepparspray så har jag kommit in i det.

Nu ska jag: vakna, duscha, prata med my love i Finland och sen möta upp min andra love på tågstationen!