Från depp till fotbolls-pepp.

Igår följde jag halvt motvilligt med gänget till Augustiner Bierkeller. Jag hade lite huvudvärk, kände mig trött, det regnade och jag var övertygad om att Augustiner skulle vara fullt och inte ha plats för oss, dessutom skulle vi behöva vänta i typ två timmar innan matchen började… Men vilken tur vi hade – ett bord fanns ledigt, med åtta platser + två platser i bordet intill, perfekt för oss som var exakt tio stycken. Var rätt grumpy tills jag fick min första öl och min typiskt tyska mat, schweinshaxe.

20140709-120623-43583791.jpg20140709-120627-43587718.jpg

Plötsligt gick tiden snabbt och plötsligt var matchen igång och jag var lika pepp som tyskarna, nåja, nästan. Mål efter mål rullade in (5 mål under 30 minuter och matchen slutade 7-1 till tyskarna för er som mot förmodan missat det) och jag var rätt begeistrad över hela fenomenet. Jag är fortfarande chockad från första målet. Bollen hann liksom knappt komma in i målet förrän hela bierkellern var uppe på fötterna och skrek. Alltså jag har ALDRIG sett en så stor folksamling resa så SÅ snabbt. Det är liksom inte fysiskt möjligt där alla sitter inträngda mellan bord och stolar. Det var imponerande!

20140709-120627-43587398.jpg20140709-120625-43585232.jpg20140709-120624-43584187.jpg20140709-120626-43586446.jpg
Finland, Norge och Sverige – glada för tyskarna. Även om min kära Aris hjärta klappar lite för Brasilien, glad är han dock hela tiden ändå.

Kände glädje med tyskarna hela kvällen, men för att känna känslan på djupet är jag rätt övertygad om att man måste vara tysk. Vill man uppleva stämningen på riktigt ska man besöka Leopoldstrasse här i München efter matcherna. Fy sjutton vilken fotbollsfest. Igårkväll öste regnet ner och klockan var efter midnatt en tisdag, ändå var gatan full av glada tyskar som firade för fullt. Kunde liksom inte sluta le.

20140709-120927-43767170.jpg

Och inatt drömde jag om David Luiz. Jag hoppas att om jag någonsin träffar en människa på den kändisnivån, att jag lyckas hålla mig lika casual. Jag berättade för Luiz att jag inte visste vem han var för cirka en vecka sen och när jag frågade vem hans favorit-fotbollsspelare var svarade han ”divan”, varpå han menade Zlatan. Alltså, haha. Sen ville han och de få lagkamraterna han hade med sig festa, så vi styrde upp en husfest.

Känns faktiskt sjukt kul att få uppleva den här fotbollsfebern på plats i Tyskland. Ska bli spännande att se finalen, hoppas på en lite mer jämn kamp dock! Heja heja!

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

3 Kommentarer

  1. 9 juli, 2014 / 11:56

    Vilken match alltså! Fotboll i tyskland är något alldeles extra, förra vm var jag på businesstrip i HAM och kollade massa matcher, det var verkligen en upplevelse för livet!

  2. Johanna
    9 juli, 2014 / 12:06

    Läst Alkemisten någon gång? Handlar om en som reser långt bort, men hittar skatten hemma. Vore intressant med dina reflektioner :) (paulo coelho

    • jennifer
      Författare
      9 juli, 2014 / 13:05

      Jaaa, den omtalande boken har inte gått mig förbi. Det ligger kanske något i det trots allt, ett budskap värt att reflektera över ibland. Tack för tipset i alla fall!

      Har försökt läsa fler av hans böcker men hade lite svårt för hur mycket som kretsade kring gud. Har du läst några andra av honom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?