Fortsätt, en dag händer det.

Det har varit en grubblig dag mina vänner. Lite upp och lite ner, men mest väldigt mycket grubbel.

Men gick ut på en promenad ikväll och hela jag sprudlade av så mycket energi att jag var SÅ nära att dansa mig igenom hela promenaden i Olympiaparken. Tydligen kan väl sådant uppfattas som lite märkligt, därför lät jag bli. Den här låten Booyah är annars en bra låt att släppa ut all sin energi till, vare sig man vill promenera, dansa, springa eller något annat.

Det är som att jag alltid längtar någon annanstans. eller inte alltid, men man romantiserar ju om allt annat. “Spanien skulle vara så himla fantastiskt.” Men för sjutton Jennifer – München är fantastiskt precis där du befinner dig just nu! Så vill jag liksom skrika åt mig själv. För jag vet att jag kommer minnas den här tiden exakt så som jag romantiserade om att livet skulle bli.

En annan låt att sträcka ut armarna i luften, titta upp i himlen och snurra runt till, är denna med Little Jinder
Om ni känner ett behov av sådana låtar.

När jag outade min lille livskris via snapchat och kortfattat förklarade att jag mååååste få göra något meningsfullt (rädda liv typ, ja jag vet, typiska ryck man får ibland) – så fick jag lite fina svar. Guuud vad snaps (OBS! Engelskt uttal!) är fint ändå.

Finns det någon oskriven regel om att man inte får printscreena snaps kanske? Hehe. Ber om ursäkt i sådana fall, men tycker ni är hemskt söta ❤️

/Jennifer, AKA Grubblifer