Första dagen!

Igår vaknade jag på kanske världens sämsta humör. Grät och kände för att stanna i sängen. Men precis innan jag skulle gå till jobbet, första dagen, hittade jag mitt läppstift och dagen blev kanon! Drama Queen.

20140204-082342.jpg20140204-082310.jpg

Alla är så snälla och jag känner mig taggad på att få hugga in i allt vad nu jobbet kommer att innebära. Får man kalla ett internship för jobb förresten? Jag har ju gjort det tidigare och det har gått bra.

Sitter på kontoret nu och väntar på vår training. Vi ska ha training i två veckor. Det var en hel drös av oss, eller ja några åtminstone, som började igår.

Och vet ni vad? Jag blev alldeles lycklig av att få träffa massor av indier OCH vi gick till en indisk restaurang och åt lunch igår. Kände mig som i himlen litegrann.

Eh annars så har jag inte åkt vilse i tunnelbanan och klarat mig rätt bra i övrigt. Ska svara på era kommentarer senare idag, igår var jag så himla slut. Puss på er!

FÖLJ:

9 svar

    1. Mina tyskakunskaper är väldigt begränsade haha så tack och lov kan alla väldigt bra engelska :) Det är det språk son gäller också då det är folk från minst 12 olika länder som jobbar ihop! Jättekul är det :) kram

  1. Vad härligt att höra att första dagen är avklarad och att den gick bra! Hoppas du fick en lovande känsla av arbetsplatsen och människorna :) Kram!

    1. Jaa, tack!! Man får ha hänsyn till att det är ett startup med unga anställda – men det känns som en kul miljö absolut! :)

      Kram!

  2. Tjiho! Jag har precis hittat till din blogg och jag måste säga att jag är oerhört glad att jag gjorde det. Hittade bloggen alltså. Jag har kikat igenom inlägg efter inlägg och bara trånat efter mer när jag läst dina texter. Du skriver riktigt bra och jag hoppas att du vet det. Och att du har din kärlek i Indien får mitt hopplösa tonårshjärta att hoppa till och jag läser igenom dina texter ännu en gång.
    Du är nu sparad i min bokmärkeslista!

    1. Alltså Nadja, att få läsa dina fina ord som godnattsaga gör mig alldeles lycklig – tack vad go du är!! Ska ta en titt på din blogg när jag har snabbare internet :)

      Välkommen och vad kul att ha med dig på tåget! Kram

    2. Åh och ditt hopplösa tonårshjärta… Du ska veta hur hopplöst mitt hjärta var genom hela tonåren. Man tar sig igenom det där! ❤️

  3. Tycker det låter som en bra första dag. Och första dagen brukar alltid vara värst….

    Och på frågan om jag saknar Sverige? Jo jag är som du från norr (Abisko) och längtar så hela kroppen skriker efter en riktig vinter, skidåkning på Torneträsk en solig dag i April. Men saknar oxå småsaker som är svåra att förklara tex hur folk har en kall aura omkring sig när de kommer inomhus om vintern. Solljus genom en björkskog en tidig morgon i Juli. Utomhusliv…med bärplockning och limpsmörgåsar. Sådant där jag aldrig riktigt förstod betydde så mycket för mig. Men med åren har jag lärt mig att leva med den saknaden. Oftast njuter jag av livet här och nu. Jag känner på sätt och vis att jag har två hem, Wales och Sverige.

    Hoppas du kommer trivas i Tyskland. Tycker det är spännande att få följa med på din resa. Det är nog därför jag gillar bloggar….man får följa med på ett hörn.

    1. Ja, pjuh!

      Oj Abisko?! Vad häftigt, rena rama fjällvärlden :) Det du beskriver kan jag verkligen förstå. Det kommer säkert när jag blir äldre om jag bor långt ifrån hemma, typ saknaden efter att kunna plocka bär som jag iofs aldrig gillat… Men som du säger så lär man sig väl att leva med det. Om man nu inte bestämmer sig för att flytta tillbaka?

      Jaa, jag tycker också det är en himla bra grej med bloggar! Tack, ta hand om dig! Kram :)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.