FÖLJ:
Jennifer Sandström
Jag hjälper dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.
En ny kompis och det fortsatta tunnelbaneäventyret.
Det är alltid lika spännande att fly sin trygga komfortzon och kasta sig ut på ett äventyr någon annanstans, i en ny stad eller ett nytt land. Hur kommer vardagen bli? VEM kommer jag hänga med? Hur kommer jag trivas? På plats scannar man omgivningen och människorna, vem ska jag hugga mina vampyrtänder i och suga mig fast vid? Haha gud vad groteskt det lät, men ni hajar poängen?
Som student har det alltid var väldigt enkelt. Alla är nya, alla vill ha vänner. 1+1=2. Det är däremot lite annorlunda att komma till ett ställe där någon sorts sammanhållning redan existerar. Och det gör det hela ännu lite mer utmanande och intressant. I veckan har jag försökt läsa av läget på kontoret litegrann. Alla verkar väldigt öppna och härliga, faktiskt, vilket känns skönt. Samtidigt måste det såklart finnas grupperingar och små intriger människorna emellan.
HUR SOM HELST. En svensk tjej tog emot mig med öppen famn och bjöd över mig på middag ikväll. Vilket kändes betydligt mer hjärtligt än hen som knappt ville säga godmorgon till mig i veckan *djupt sårad* Hehe. En brasiliansk köttgryta bjöds det på.
Och det var himla trevligt att få socialt umgänge efter 20 timmars isolering i lägenheten. Vi diskuterade mest kärlek och politik. Två ämnen man kan önska var mer relaterade till varandra… Italienarna i kollektivet lät mig även provsmaka deras spenatpaj-liknande maträtt.
Påväg hem lärde jag mig dagens tunnelbaneläxa: när du hör något på tyska i högtalarna och alla i din vagn plötsligt rör sig framåt i tåget och går av – då har de förmodligen just meddelat att vagnen DU sitter i kommer bli kvarlämnad på stationen. Den informationen fick jag några minuter senare när chauffören raskt traskade förbi och häpet stannade upp, tittade på mig, yttrade några ord på tyska, hänvisade mig ut ur tåget och jag såg hur de främre vagnar rullade i väg. Jag skrattade upp mot himlen och kände mig så hopplös.
Men en lär väl sig så småningom. Har ju aldrig behövt navigera genom tunnelbanor på eget bevåg tidigare. Nya platser, nya erfarenheter.
Så ligger här mätt och belåten just nu. Jättetrött också trots massor av sömn? I morgon planerar jag att packa ihop mina väskor och flytta till det nya rummet, lite närmare stan i ett väldigt trevligt område. To be continued.
