En kväll i guldfoajén på Kungliga Operan
Det är pälsar och höga klackar med vana steg. Släta ansikten, lockade hår och målade läppar. Det bubblar av förväntan under gnistrande paljetter och stiliga smokings.
En tystnad infinner sig, kyrkklockorna klämtar och sju timmar senare exploderar ett dansgolv i den finaste av Stockholms alla salar.
Det är på sätt och vis så fantastiskt som bröllop bara kan vara och alltid är. På ett annat vis så ofantligt mycket mer. En perfektion som endast uppnås i böckerna. Jag har slukats upp av berättelsen och försvunnit in i den.
Talen avlöser varandra i ett rasande tempo och skratten blir större. Hon och han blir bitvis överrösta med överdådig kärlek, bitvis neddränkta i råa skämt. De får minnas och skämmas, med varma leenden, rörda ögon.
Drömmen fortsätter och jag vaknar inte just när det blir som mest spännande.
Vi är fortfarande i den.
Och med varsin kamera i varsin hand fångar vi ögonblicken som kanske inte riktigt men i alla fall nästan kan återskapa känslan från den där kvällen.
