Gatorna är trasiga och guppiga och trottoarerna är sällan existerande. Det är det tunga regnet som gjort stora hål i vägarna som tvingar motorcyklar och rickshaws att sicksacka sig fram för att undvika en smärtsam duns, och regnet ligger även till grund för den leriga marken vid sidan om vägen.
I hörnet på en trafikerad korsning finns en liten fiskmarknad. Där i leran är stora plastlådor utplacerade och de är fulla med fisk. Som svensk är din spontana tanke när du beskådar detta för första gången, här skulle inte jag vilja handla fisken till min middag… Men det är så det fungerar här i Indien, det är inte som hemma, och man kan liksom inte jämföra det.
Och apropå fisk, det är vad vi oftast får på kontoret till lunch. En hel, liten fisk med skinn och ben som man sitter och försöker pilla i sig med högerhanden. Lite av en utmaning faktiskt, men väldigt gott. Tillsammans med riset och currygrytan som jag inte har en aning om vad den innehåller, utöver curry. Men något som är bland det absolut godaste med dessa varma och tropiska länder är den fantastiska frukten. Mangos här är alldeles ljuvliga och denna lilla, lilla bananen smakar som guld skulle smaka om man kunde äta guld.
2 svar
Åh, allt är så spännande utomlands när man inte vet vad man får! Mango – ge mig också!
Det är egentligen en skam att vi får kalla det vi säljer här för “bananer” så brutalt stor skillnad på den man får där! :)