en dag kommer jag vandra på Italiens gator, hand i hand med min kärlek och en Mulberry-väska

Det är lördagsmorgon och jag lyssnade precis på Elsa Billgrens sommarprat. Det var så bra, hon är så härlig och mysig och inspirerande. Hon är en av mina förebilder! Och hon lät sitt drömmande flöda iväg, hon har alltid trott att hon kan göra precis vad hon vill och så har hon gjort det också. Jag tänkte somna om i några timmar, för det är fortfarande morgon, jag är lite trött och lite sjuk men tankarna snurrar i mitt huvud och jag bara måste få sätta ord på dem. Jag bara måste låta mig själv få vandra iväg långt, långt bort i drömmarnas värld. För är det någonting som håller mig vid liv så är det att drömma, i mina drömmar finns inga gränser, inget som stoppar mig. Om vi tillåter oss själv att drömma så stort vi bara kan och om vi vågar tro på oss själva så kommer tillslut avståndet mellan dröm och verklighet att minska. Är inte det fantastiskt?