Efter två kalla vintrar

Du plockar fram favorittröjan ur garderoben
så som du gör varje höst
Du vet redan innan exakt hur den kommer kännas
Mjuk mot kinderna
Små söta lamm som kramar

Men tröjan sticks, rivs
är för trång
Kramarna stryptag

Du har följt tvättanvisningarna
Faktiskt knappt tvättat den alls
Vädrat noggrant
Vid enstaka tillfällen handtvättat med ulltvättmedel
Varsamt placerat på en handduk

Men den är för liten
som om du vuxit

Så tröjan ligger kvar i garderoben
tills nästa höst
Glöms bort, och påminns igen
Och så håller ni på
Kanske några år,
kanske till nästa infall av konmari

Du är för stor för tröjan,
Eller den för liten

Att ta farväl
att inte fortsätta tillsammans
Att låta den flytta in i nya hem
knyta nya band,
älskas av och skratta med nya ansikten

Den kommer att bli lycklig
är det antagligen redan

Och du hittar kanske aldrig en tröja som just som den igen
Men kanske något som känns lika fint mot kinderna

En favorittröja är aldrig en favorittröja förrän efter minst två kalla vintrar
Det får man aldrig glömma

Man skulle kunna tro att jag har för lite att göra som plötsligt finner sådan inspiration och skriver ihop dikter? Men det är en uppgift i skrivkursen jag går nu på distans. Högst producerad under stress. Nej okej kanske inte helt. Plockade fram lite känslor och ut kom detta. Känner inte WOW vad bra detta blev. Men tänkte att det kunde vara kul att dela. Så kan jag läsa det om tjugo år och tänka, nej någon poet blev det ju inte av mig men en eller två dikter fick jag ur mig. Och den andra jag skrev var mer flummig (så som dikter bör vara ni vet). Den här var kanske lite enklare att greppa. Kanske.

Här kan du läsa fler texter jag skrivit eller läs mer om att gå en kortare skrivkurs + tips på skrivövningar.