Apropå det här med vad jag egentligen jobbar med och att jag nu firar 2 år som företagare på fulltid. På många plan känner jag mig ännu ung, oerfaren och inte alls särskilt kunnig. Det är som om ju äldre man blir desto ödmjukare blir man inför vem man är och vad man kan.
Som nyutexaminerad 21-åring var jag ganska kaxig men som 27-åring med visserligen några år av arbetslivserfarenhet och två som egenföretagare – känner jag mig inte alls lika självsäker.

Två år som företagare
Det har nu gått två år av mitt företagande. Så här kändes det för ett år sedan, och sedan dess har jag fått ett par löpande kunder, försökt jobba mer långsiktigt, skaffat mig bättre struktur och en bättre ekonomi. Men det där tvivlet finns ännu kvar, tillsammans med en nästan konstant känsla av att ingenting någonsin är tillräckligt bra.
Det kan ha att göra med det faktum att det är lätt att vara självutnämnd expert och specialist på vad som helst idag. Gå en kurs, starta en blogg, prata om något du gillar (skriv en bok!) – vips, du är expert! Och bara du vill synas och höras är det liksom möjligt. Jag känner mig trött på det.
Inte expert på något men…
Det kan också hänga ihop med att jag är bra på olika saker – men inte fantastiskt bra på något (eller alltså, det är förstås relativt). Det finns absolut ett behov av sånna som jag, men det är kanske svårare att identifiera. Det går liksom inte helt i linje med “bygg ditt varumärke”, “följ en röd tråd”, “tänk på din nisch”!
Ja men jag kan skriva, fota, marknadsföra, prata. Jag kan också affärsutveckla, sätta upp strategier och konsulta/coacha. En av mina främsta styrkor är att jag fattar saker snabbt, ser helheten och kan göra kopplingar. Jag har på senaste tiden fått höra beskrivningar om att jag är analytisk.
Men av allt det jag kan är det inte på någon expertnivå (en sådan nivå når väl iofs ingen på bara några år?) Och ibland känns det som om alla dessa saker drunknar i någon sorts mellanmjölk.
Jag är egentligen en helt värdelös frilansprofil.


På Clarion i mysiga Örebro förra hösten.
Toppar och dalar som företagare
Men så hittar jag uppdrag där jag får använda den där mixen och plötsligt känner jag mig som guld! Och de dagarna, när mitt företagar-självförtroende är på topp, tänker jag att det finns massor av företag som skulle älska att få ha med mig på tåget. Att min styrka inte är att jag är experten på just det där, utan att jag kan lite av varje. Typ exakt det många mindre företag behöver. Att jag inte bara gör, utan funderar på hur det ger mervärde för företagets faktiska mål.
Dessa dagar blandas upp med dagar då den inneboende kritikerns röst är som starkast, som inte bara säger att allt du gör är värdelöst utan dessutom att de här åren som företagare inte räknas. Som om det bara är som anställd man faktiskt utvecklas. Som om jag egentligen de senaste två åren bara stått stilla, levt i ett vakuum och bara glidit runt.
Men det är ju inte sant. Och den där första veckan som företagare känns som en hel livstid bort. Plus att jag för det mesta struntar i sånt som att “klättra i karriären” och “ha ett bra cv”.
Jag har i alla fall varit trött på att “ta någon sorts expertroll” och att promota mig själv. Då är det skönt att bara sjunka tillbaka in i någon sorts bubbla där man bara får jobba ifred utan att pusha ut saker hela tiden. Jag marknadsför nog hellre någon annan än mig själv.
Vad skulle jag gjort annorlunda?
Min vän och kollega Annika med bloggen Resfredag publicerade ett liknande inlägg med sina lärdomar från den första tiden som företagare och tog upp just den här funderingen: vad jag önskar att jag hade gjort annorlunda.
Jag har funderat på detta men jag har extremt svårt att ångra det som varit och tror att det ofta är en nödvändig process. Men när Annika nämner det där med en mentor slår det mig att det nog är en jättebra grej att ha. Jag tror att även om jag inte haft uttalade mentorer så har de liksom funnits bland mina företagsvänner och sedan i våras är jag en del i ett företagarnätverk som är en hel grupp av mentorer. Det betyder så mycket att vara omgiven av någon, som lyssnar, fattar och ger tips och råd. Och kanske, om jag trots allt ska fundera på vad jag hade kunnat göra annorlunda, så är det att spendera mer tid med andra och mindre tid ensam med mina hjärnspöken.
Så, spendera mer tid där jag får känna mig som guld, och mindre tid med kritikern som skulle vilja rata exakt vartenda inlägg på den här bloggen.
Läs också: halvårsavstämning i företaget – lyckat, mindre lyckat & ekonomin

Framtiden då?
Det är en utmaning att inte gå vilse i vad man förväntas göra, vad trenderna tyder på eller följa åt det håll alla andra är på väg. I bruset av vad alla andra gör försöker jag därför fokusera på vad jag vill och varför jag gör detta.
Märkligt nog är det jag finner som störst trygghet i att det kommer kännas bättre senare. Jag kommer “hitta hem” och om 3-4 år (eller pratar vi kanske 10?) kommer jag skratta åt allt mitt tvivel och att jag inte förstod hur ung jag ännu var och att jag behövde ta mig igenom allt detta. Som sagt, känner mig ödmjuk inför vem jag är och vad jag kan och vet att det här är början. Sen får vi se hur länge jag trivs så här, vad för uppdrag som dyker upp längs med vägen och om det en dag kanske till och med kommer locka med en anställning (krav: väldigt flexibla med arbetstider och distansjobb).
Det var lite tankar som snurrat hos mig, nu så här två år in som företagare. Skål!
17 svar
Men vilken härlig bild på oss! <3 Och STORT grattis till två år som företagare! Jag tycker att din styrka ligger just i att du kan så mycket och anpassar dig i och förstår olika situationer. Du har så mycket att ge och allt det du kan erbjuda kommer du att utveckla vidare resten av ditt liv. This will be greatness!!
Ja jag bara väntar på att Oodi (eller måste man säga Ode på svenska hehe?) ska höra av sig och vilja köpa in både bilden och oss som exemplariska biblioteksmodeller.
TACK, jag lägger all min tillit i dina ord!! <3
Tiden går… SÅ FORT! Tänk ändå vad mycket du har hunnit göra under de senaste två åren. Det är stort. (Expert är du förresten visst, inte minst på SEO. Men också på analys, marknadsföring och foto. :)
Ser fram emot att följa din resa framåt. Skål!
Ja det här med att jag bott fyra år i Finland t.ex… Fyra år!
Tack vännen <3 Tur att det finns härliga kollegor att hitta stöd och pepp hos!
Vad roligt och spännande att läsa om dina tankar! Känner igen mig jättemycket just i att vara någon typ av “jack of all trades” snarare än en inbiten expert. Ibland känner jag mig som en loser som inte är expert, men allt som oftast visar det sig att det är just någon med ganska bra kunskap om alla mina områden som min kund vill ha. Det är heller inte så lätt att veta vilken expert man behöver som företag tänker jag, så då är det lättare att ta in typ dig eller mig först, så kan vi kanske bena ut vad för mer superriktad kunskap som skulle behövas…
Superspännande i alla fall! :D Och grattis på 2 årsdagen!
Var tvungen att googla på “jack of all trades”, hade aldrig hört uttrycket innan. Men det var ju väldigt beskrivande. Så är tydligen ett fenomen ;) Det är kanske så man ska pitcha in sig fram över.
Tack så mycket Jackie!
Grattis till 2år som företagare.
Följer din blogg med stort intresse och tycker du gör bra saker.
Det är inte alltid lätt att vara egen (företagare) och att ha nätverk kring sig är en bra id’e – gäller att det inte tar över bara.
Säg till den där lilla kritikern att gå och lägga sig.
Lycka till framåt!
Tack Palle – betyder mycket! :) Och ja, kritikern kan få följa med björnarna i vinteridé nu tycker jag!
Hurra för dig! Gillar inlägg där du reflekterar kring jobb osv. Kul att läsa.
Vad fint att höra. Tack <3
Intressant att följa både din och Annikas företagsbana. Kan verkligen hålla med om det där du skriver om att vara expert och hur enkelt det är att självutnämna sig till det idag. Tror man ska akta sig för det, för den som har koll kommer se igenom det ganska snabbt. Så tror inte det behöver vara negativt att inte alltid vara ”experten”. Tänker att man ju kan ha en titel utan att för den delen vara expert. Precis som om man hade varit anställd. Skulle också behöva mer jobbkompisar, ni verkar ha det fint där i Helsingfors <3
Det är visserligen en definitionsfråga också, men du har absolut rätt i att det nog ganska snabbt lyser igenom om man utger sig för att vara något man inte är. Haha, när man är anställd ja, då finns det ju en förbestämd titel och sen placeras den bäst lämpade där, oavsett vad hen kanske kan eller gjort innan. ;)
Du får komma hit på en jobbgetaway! <3
Oj, vad jag tyckte om det här inlägget! Och ja, ni bara måste få Ode att använda bilden – den är ju perfekt <3
Jag har länge insett att jag är ganska konservativ när det gäller ordet expert – är så glad att du tog tag i den diskussionen!
För mig hör det i hop med universitetsvärden, långvarig forskning, eller överhuvudtaget långvarit mångårigt arbete. Sedan är det annan sak att det finns erfarenhetsexperter (t.ex. på beroende mm) och det är sedan en helt annan sak, och egentligen vad en del anglosaxiska 'experter' menar när de talar om experter.
Känner så igen mig i mycket av det du skriver, om tvånget att nisha sig (suck, varför det??), vara bra på bara en sak och köra den grejen. Jag är en typisk "Jack of all trades" eller kanske hellre "Jill of all trades" :-D :-D – kan lite av allting, men inte suverän på någonting alls.
Kolla upp Emily Wapnick (https://www.ted.com/talks/emilie_wapnick_why_some_of_us_don_t_have_one_true_calling) och hennes Multipotentialite (https://puttylike.com/terminology/) – det är liksom riktigt min filosofi. Kanske din med?
Har en anekdot om det här med expert, från när jag och bästisen var i USA 2012 på ett tvättäkta event "Rock Your Prosperity" men vi tar det en annan gång :-D
Haha blev ju SÅ nyfiken på din USA-story nu…
Och tack för din kommentar! Det ligger nog mycket i för vad definition det är man pratar om egentligen. Måste spana in det här ted talket, tack så mycket för tipset! 🙏
Ja det var riktigt intressant att höra henne beskriva det. Tror många kan känna igen sig! Också rätt i att det kommer behövas allt fler sånna… :)
Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar! Jag har också tänkt på det där då jag alltid har varit den som snarare har ett helikopterperspektiv än är en renodlad expert på något, och jag tänker också att det kan vara en styrka. Mycket handlar nog om att sluta jämföra sin egen resa med andras.
Ja det är typiskt att det ligger i människans natur att vilja passa in i flocken ;) Men är antagligen lika många som är som oss? Ska försöka identifiera några förebilder som har en bredare kunskap istället för att kolla på experter!
Tack för din kommentar <3