Jag är ju liten av en drömmare, daydreamer. Men också när jag sover går mina drömmar bananas, ibland känner man sig knappt utvilad efter nattens äventyr. Inatt vaknade jag 03.59 och har aldrig upplevt sådan stark känsla av lättnad och tacksamhet. Min dröm hade börjat med att jag blev skjuten i huvudet, det smärtade lite men var liksom lugnt. Fortsatte med att jag fick fly, in i en kyrka som började brinna och vi fick krossa fönstrena för att ta oss ut. Drömmen slutade med att jag och min pojkvän skulle sova och befann oss fortfarande i något land som inte var Sverige, snarare ett fattigt land med oroligheter. Såg en man och en kvinna bråka ute på gatan eller om det var han som slog henne, jag kröp nära min pojkvän och kände mest rädsla.
You see, this is WHY jag inte kan se på hemska saker. Det här är varför jag tycker nyheterna är obehagliga och helst vill undvika dem. Det fastnar liksom i mig. När jag vaknade kände jag bara åh my god, så tacksam över att vara född i detta land! Om det är nu är fair att man får känna så? Det kanske är bra att närma sig verkligheten av andra delar av den här världen ibland…
Liten Jennifer med gurkor på ögonlocken, som barn var man väl mer eller mindre jämt inne i en drömvärld?
Påväg till jobbet nu i alla fall, vi har tydligen frukostmöte med VDn idag. Trevligt! Ser fram emot denna dagen massor, mest pga han som kommer ikväll såklart!
Puss på er, ha en fin torsdag! Snart helg ju!