Det fina vädret och ångesten.
Hej på er. Torsdag, ledig dag mitt i veckan, skönt? Ja rätt så. Lyckades sova 11 timmar och har tagit det mest lugnt idag. Började dagen framför Nyhetsmorgon och en smoothie fylld med nyttigheter så som bär, kvarg och ingefära!
Sen lockade såklart solen ut mig på en promenad/springtur. 5 km bort från där jag bor på Hisingen hittade jag den här fridfulla platsen! Blev så glad när jag såg havet. Fabrikerna är också vackra på sitt sätt!
Det finns faktiskt ett jättevackert område som går längs med Biskopsgården. Det är en enorm skog med små stigar och mysiga sjöar! Och väldigt perfekt för en promenad en dag som denna.
Dessutom förgylldes mina kilometrar av små vackra stunder av alla jag mötte och alla fåglar och djur jag såg. Ett leende från ett barn, mannen jag mötte två gånger (i början och slutet) som berömde mig för att ha varit iväg långt, alla barn som spelade fotboll, familjerna som grillade vid en lekplats, ja till och med de äldre gänget som satt bakom ett skjul och drack öl gjorde mig glad för de såg så glada ut!
Och det är ju härligt att så många var ute och njöt av den här fina vårdagen!
Men jag måste vädra min lilla ångest också. Eller min negativitet som egentligen känns rätt så meningslös. Jag HATAR Sverige pga det här fina vädret som är så sällsynt. Man är liksom född med att man måste vara ute så fort solen skiner och är man inte det? Då bör man ha rejäl ångest. Så istället för att njuta här där jag ligger på soffan känner jag bara jäääävla sol! Och det är ju bara jättedumt. För solen är fin här från soffan också.
Någon som känner igen sig?
5 svar
Känner så igen mig i det, att känna att man måste vara ute när det för en gångs skull är fint väder.
Så störande när man är riktigt sugen att t.ex. se på en film och så skiner solen så mycket där ute vilket leder till att man får ångest för att man är där inne när man kan vara där ute.
Precis! Minns att det var så skönt i Indien för solen lyste varje dag så man gjorde helt enkelt vad man kände för oavsett. Å andra sidan ville man ju nästan aldrig vara ute i solen för det var föör varmt, haha! Ett mellanting skulle vara perfekt! Någonstans lite längre ner i Europa kanske :)
Jag hade samma känsla på Malta. Man blir liksom glad varje dag bara för att solsken och blå himmel är liksom mer regel än undantag. Man behöver inte stressa för man hinner vara ute och njuta av solen vilken dag som helst. Nu har jag dock varit i Spanien hela april och kommer spendera hela maj här i Thailand och jag längtar faktiskt efter svensk sommar med ljusa kvällar och frisk luft, trots att vädret är helt fantastiskt här och jag njuter av det så mycket jag kan. :)
Ja, lika som jag kan känna ångest för att jag SOVER BORT hela semestern när man vaknar kl 11 för tredje dagen i rad. Nå, men kanske man BEHÖVER sova när man har semester? Istället för att ha ångest över allt man borde göra när man äntligen är ledig…
Samma dilemma där ja!!!