Vi stod vid busshållsplatsen. Pussades lite. Log. Utbytte några få ord. Tänkte att, vi ses snart igen. Tänkte, men sa inget. Det behövdes inte. Det kändes liksom i magen. Vi hade spenderat helgen i varandras armar. Aldrig velat sluta kyssas. Han var den mysigaste jag träffat. Ingen hade någonsin kramat mig som han kramades. Jag drunknade i hans ögon. Och hans blick avslöjade samma känsla. Bussen kom och vi kysstes igen. En avskedskyss som viskade, vi ses snart igen. Jag såg honom gå bortåt och steg på bussen.
Det blev den sista kyssen.
Ett svar
Sorglig men fin text! :)