En känsla av Indien #2

Det är magiskt att sitta på balkongen i solnedgången och beundra Indien. Överallt hörs livet som pågår och man får anstränga sig lite för att urskilja de olika ljuden. Trafiken nere på gatorna. Fordon som tutar, cyklister som plingar. Ett tåg som passerar lite längre bort. Alla de olika sorters fåglarna som flyger förbi. Någon som hamrar någonstans. Föräldrar som ropar till sina barn. Barn som leker. Och i lägenheten intill hör man hur de sjunger och spelar. Jag ser hur människorna passerar nedanför. Kvinnor i färgstarka saris. Männen i det där plagget de har virat runt höfterna, eller i jeans. Hundar, de flesta hemlösa. En indier som förstrött vandrar kring ett byggnadsprojekt som man inte är helt säker på om de fortfarande bygger på eller om det stannat av. Färggrann tvätt som fladdrar från balkongerna.

Alltihop är väldigt vackert, så som det är. Och det känns som en saga. Så som människorna lever sina liv här, det känns som sådant man läser i böcker. Eller ser i filmer. Det finns ett lugn över allt liv. Det är söndag och människorna verkar förnöjda.