Den brinnande staden.
Det är ett tema sedan helgen som liksom fortsätter att följa mig, och det är andra världskriget. Det började med Warszawa och dess historia, fortsatte med Michael Bindefeld och hans judiska bakgrund, följt av boken jag nämnde innan, och så teaterpjäsen som jag varit på ikväll: Den brinnande staden.
Det var en bekant som var med i pjäsen som Studentteatern satt upp och jag gick dit med ett par kollegor. Den brinnande staden handlade alltså om andra världskriget och de olika scenerna berättade lite om hur livet upplevdes då. Och jag måste säga, den var så himla bra – de var så fantastiskt duktiga! Jag har inte varit mycket på teater alls faktiskt, men jag gillade verkligen den här pjäsen.
Det var allvar blandat med humor och även en del poetiska och djupa inslag precis så som det bör i en teater tänker jag.
Har inte någon bild från själva föreställningen, men tänk er en liten och väldigt simpel lokal (så charmig) och så sju skådespelare med varsin vit låda som var fylld med lite rekvisita och återanvändes på bästa möjliga vis under pjäsen. Var imponerad av hur de lyckades förvandla det ena till det andra.
Och istället får ni en bild på dagens mig, i somrig liten jacka och kjol eftersom idag var det närmsta vi kommit sommaren såhär långt.
