Dear God.

Flexar lite och är påväg till tandläkaren, igen. Tänker att om det är någon gång man ska be, så är det nu. Så det gör jag. Och om inte annat tänker jag att nej man har inte alltid flyt i livet, men utmaningarna vi ställs inför – det är dem som i slutändan får oss att växa. Vissa saker är ett helvete att gå igenom, tandläkarbesök som krossade hjärtan, men man tar sig igenom det. På ett eller annat sätt.



Vad är det värsta som kan hända? Det är en fråga som är bra att ställa sig själv. Och så den där inställningen, den som är så betydande. 

Min mamma och min pappa älskar mig. Jag har fantastiska vänner världen över. Och på torsdag får jag kramas med han jag längtar efter var eviga dag. 

Så tandläkaren kan få säga vad hon vill. 

/Jennifer, peppar sig själv och tänker ta sig igenom det här utan varken tårar eller någon som är där och håller handen