Året var 2009, jag var sjutton år och åkte väg till USA nästan på egen hand. Ok, inte alls på egen hand men jag kände åtminstone inte någon och jag hade aldrig varit så långt hemifrån – så det var ett stort steg. Och det var mitt första steg ut i världen, som följdes av många fler utlandsvistelser. Jag vet inte var den där längtan kommer ifrån, den har bara alltid funnits där liksom. Jag vet inte var idén till en språkresa (mer upplevelseresa) kom från, mamma eller pappa minns ni? Men det var den bästa upplevelse jag hade kunnat vara med om där och då.
Kvällen innan vi skulle flyga från Arlanda övernattade jag på ett hotell nära flygplatsen och min första kärlek gjorde mig sällskap (bara det var ju magiskt då). Nästa morgon var jag sen till samlingen och alla väntade på mig. Sen började det tre veckor långa äventyret. Från Los Angeles till New York, i två minibussar. Det äventyr som faktiskt lett mig till det jobb jag har på STS idag, det var nämligen dem jag åkte med och var jag lärde känna han som nu blev min fot in i företaget.
Såhär skrev jag i bloggen (yes, jag hade med mig en mini-laptop och bloggade lite grann under resan).
Åh, ni anar inte vad ballt allt är. Så mycket galet jag varit med om, sånt är kul. Det är verkligen supernice än så länge på resan. Okej jag har sett kackerlackor för första gången i mitt liv och sover i tält åsådär. Men jag ångrar inte att jag åkte, och det känns fortfarande overkligt.
En av de bästa upplevelserna vi gjorde, men också en sak jag inte skulle göra om. Det var när vi flög helikopter i Grand Canyon. Det var hur mäktigt som helst, men lite för mäktigt för min svindel och mage, så jag fick användning av de små papperspåsarna som fanns att tillgå. Haha, mådde sjukt illa och skulle alltså inte nödvändigtvis göra om det.
Mer från bloggen där och då:
inatt sov vi fyra i ett tält, så det kör vi på inatt igen. nu är det så fuktigt att det är jobbigt att sova bara under stjärnorna, annars är det de bästa. förutom alla bett jag har över min kropp.
Det var äkta campingliv vi levde under dessa tre veckor och jag minns så tydligt när vi sov under stjärnorna med indianerna!! Jag var dock lyckligt lottad som fick sova mellan en trygg stor och stark kille och en djurintresserad tjej som inte skrämdes av ett enda kryp (med tanke på alla djur som fanns runt oss).
Det är svårt att minnas detaljer från en sådan resa med så många intryck (därav är blogginläggen från den tiden väldigt bra), men det var otroligt kul! Och jag är glad att jag har fått se så många platser i USA. Bland de roligaste var nog forsränning i Colorado och att få upptäcka städer som Santa Fe och New Orleans.
15 svar
Oh, älskar helikopterturer, sätskilt den i Brasilien =)
Jaaa jag vet, jag har flugit mycket helikopter som barn uppe i fjällen ;) Men har blivit så känslig med åren :( Kunde inte ens hoppa fallskärm utan att bli alldeles yr och illamående, haha.
Vill också åka helikopter någon gång!
Låter som en fantastisk resa. Det vat alltid min dröm, men mina föräldrar kunde aldrig skicka mig så fick ta igen den där drömmen genom att jobba på STS. Challenging yet rewarding.. :) Tycker det är sååå kul med elever som vill ut i världen och peppar dem alltid att ta de chanser de får (och kräver att alla som gör det i sommar ska återberätta sina resor för mig, hehe).
Skulle du kunna tänka dig att hoppa in som ledare om det plötsligt blev ledarbrist? Vad tror du är det mest utmanande med ledarjobbet (utifrån ditt perspektiv som rekryterare och fd språkresestudent) och vad skulle du tro är det roligaste?
Så smart ändå! Jag tror jag skulle ha samma passion för resesugna ungdomar… :)
Alltså, himla bra fråga Johanna! Jag har ju inte jättemycket erfarenhet med ungdomar i den åldern så på så sätt kan jag känna att jag inte direkt skulle vara jättebekväm i rollen. Tror det mest utmanande är att kunna hantera stress och så många olika bollar samtidigt – jag har inte haft jättestressiga jobb heller så det skulle nog vara tufft för mig. Å andra sidan har jag ju en hel del information i och med det jag jobbar med nu så skulle nog göra ett ok jobb i alla fall ;) Roligast måste vara att få hänga med så härliga ungdomar (som de flesta ändå måste vara) och ja att se deras reseintresse och lust att upptäcka, samt få vara en del av det (så klyschigt) – liksom se hur de kommer som rädda Bambis på hal is och förmodligen växer mycket under resan!! Men vad tycker du som har jobbat då?? Tuffaste? Bästa?
Kram!
Jobbigt: ha mobil på 24/7 och när jag undervisade, att sakna planeringstid. Bästa: all magi hos ungdomarna när de växer av ny kultur, nya erfarenheter och nya kompisband. Det är coolt att se! :)
Kan tänka mig det jag. Förstått att man som lärare inte har mycket tid för att planera, det är väl lite annorlunda upplägg. Men det häftiga är att det är så många som trots allt vill jobba flera somrar :)
Du är tuff du, och var det redan då! Jag bodde utomlands ett år när jag var 17, var utbytesstudent på Island. Ganska omvälvande upplevelse…
Tack kära du! Men shit vad coolt med utbytesstudent på Island! ETT ÅR också – hur var det? Red du på islandshästar? Jag älskar dem! Och Island är också ett häftigt land :)
Åh vad spännande det låter!! Har faktiskt tänkt åka på språkresa med Sts i år, men kan inte bestäma mig om jag vill åka på “vanlig” språkresa eller roadtrip. Alltså, huvudsyftet är ju att jag vill lära mig engelska men samtidigt vill jag ut och se mig omkring i landet vilket jag känner man inte riktigt gör på vanlig språkresa. Lärde du dig mycket engelska när du var på coast to coast?
Åh vad spännande det låter!! Har faktiskt tänkt åka på språkresa med Sts i år, men kan inte bestäma mig om jag vill åka på “vanlig” språkresa eller roadtrip. Alltså, huvudsyftet är ju att jag vill lära mig engelska men samtidigt vill jag ut och se mig omkring i landet vilket jag känner man inte riktigt gör på vanlig språkresa. Lärde du dig mycket engelska när du var på coast to coast?
Alltså jag skulle verkligen rekommendera coast to coast! Tycker också det är lärorikt att bara vara i ett land omgiven av språket. Och förhoppningsvis har du andra nationaliteter i bussen du kan prata med, samt den amerikanska chauffören! Jag träffade vår chaufför nu 7 år senare när jag besökte USA igen :)