De enda 2 sakerna jag önskar av en pojkvän

När jag var singel och trodde att jag skulle vara singel för alltid så skrev jag gärna drömprinslistor. “Såhär vill jag att mina framtida pojkvän ska vara.” Nu när jag kollar tillbaka på den där listan från 2012 inser jag dock att mycket är väldigt basic som jag idag förväntar mig av The Human Being (okej kanske inte det där med “lagar underbar frukost varje helg”, but still). Den tjugoåring som jag var då hade nog hört alldeles för många stories om alldeles för många douchebags, om jag trodde att det var naivt att hoppas på en sådan framtida partner.

Nu, idag, har jag en lite annorlunda syn på det här med vem jag valt som min partner. Jag inser att det som har störst betydelse är att våra grundvärderingar i livet följer liknande spår. Det är liksom inte av en slump att jag träffade Mumin, eller en slump var det förmodligen – men vi var båda utomlands och det var kanske inte en slump att vi gick så bra ihop. Han var också någon som lämnat sitt egna land för äventyr någon annanstans. Han har lärt sig fler språk än jag. Och våra grundidéer om världen förenas någonstans här.

Jag inser att det såklart varit nödvändigt att jag hittat någon som delar det här intresset för andra länder och kulturer. Inget annat skulle ha fungerat.

Vad skulle hänt om jag blivit kär i någon här uppe i Gällivare innan jag flyttade – skulle jag blivit kvar här? Alldeles olycklig längtandes bort? Eller för alltid nöjd och aldrig sökandes efter något annat…? :)

Sen finns det en annan sak jag värderar högt och det är ett sinne för ekonomi. Är det en märklig sak att önska av sin partner? Jag vet inte. Jag är uppvuxen med en ekonompappa, och en farmor som alltid varit sparsam – och trots att de varit ekonomiska så har de alltid varit givmild mot andra. Men man har koll på sina pengar, slösar inte i onödan (dock en väldigt subjektiv fråga), spenderar inte över sina tillgångar och sparar alltid. Så för mig skulle det var konstigt att försöka leva med någon som inte hade samma syn på detta, eftersom ekonomi är något man ofta delar i ett förhållande och utgör en stor del av hur man lever och vad man gör.

Så de enda 2 sakerna jag önskar av min partner är alltså: 

  • en kärlek till andra länder och kulturer
  • koll på ekonomin

Sen finns det massor av saker som skulle kunna listas här, men som jag kanske tar för givet, till exempel jämställdhet, och så vidare.

Hur känner ni kring detta? Hur viktigt är det att du och din partner delar samma värderingar? Och finns det något särskilt du önskar i ett förhållande, av din partner?

FÖLJ:

15 svar

  1. Hahaha så gullig lista du hade gjort! Något jag behöver av min partner är en förståelse för alla de saker jag håller på med och en stöttning i det. Behöver någon som kan pusha på, backa när allt är skit och liksom aldrig ifrågasätter :) Tror jag hittat en sån ;) Tror det är superviktigt med samma värderingar, åtminstone grundvärderingar. Sen kanske man inte ska vara exakt överens om allt för det blir väl tråkiga diskussioner… eller?

    1. Hehe, får ju bjuda lite på godbitar ur arkivet… ;) Och förstår vad du menar – det är guldvärt. Min kille som inte hänger på sociala medier alls, förstod inte bloggandet till en början – men har sakta men säkert fått lära sig och ur det har också ett 100%-igt stöd vuxit fram. Annars hade det inte funkat.

      Det är nog visserligen bra att kunna ha lite diskussioner och inte alltid dela åsikter om allt rakt av – men är väl egentligen få människor som är överens om exakt allt? Om det inte är lösningen på hur vi ska styra Sverige så är det kanske skilda åsikter om hur man kokar pasta? ;)

  2. Haha, håller så med dig om ekonomin!! KAN INTE ha en partner som inte förstår och håller reda på ekonomin :D jag är nu bara sån :) sen tycker jag väl att man ska ha nån slags uppfattning om rätt och fel och kunna bete sig mot andra människor och respektera andras olikheter.

    1. Haha i värsta fall kanske det går att lära ut ett ekonomiskt tänk… eller vad tror du? :)

  3. För mig är det superviktigt att man har samma grundvärderingar. Sen är det viktigt för mig att man har kul ihop och kan lita på varandra. Att vara olika gör inget så länge man accepterar att man är det och att man ändå känner att man är ett team :) Sen håller jag med dig om ekonomin. Jag vill inte att ekonomin ska vara en grej som skapar problem utan att det är något man kan prata öppet om hur man helst vill ha det!

    1. Förtroende – yes, superviktigt! Annars tror jag det kan vara ett väldigt destruktivt förhållande.

  4. Det här inlägget fastnade hos mig och jag har tänkt på det under dagen.

    Dessa saker skulle jag aldrig kunnat komma på innan barn, men här kommer mina “krav”:

    – att jag trivs med personens familj. “Grundvärderingar” känns så brett. Vad menar man? Alltså egentligen? Och när är det dessa värderingar syns? Mycket kan man säga och göra – men ens familjerelationer tycker jag kan vara talande. Tyvärr kan ju dessa relationer dock se ut på ett sätt innan barn och på ett annat efter…
    – att personen har valfri personlighetstyp förutom gul. Härliga personer… men inte för mig att leva med.
    – att personen älskar att diskutera, inte är konflikträdd och orkar snöa in på detaljer och diskutera en massa “tänk om..” och vrida och vända på saker och ting.
    – en lugn person. jag behöver lugna hemmakvällar och någon som vill vara med mig då. En supersocial kille som bara är hemma söndagskvällar typ skulle därför gå bort.

    Haha.. min sambo är gul. Det sprakar om oss varje dag. Men jag älskar honom ändå. Trots att han är gul, trots att han är konflikträdd, trots att han fattar beslut på en sekund baserat på magkänsla, trots att familjerelationerna är påfrestande. Däremot gör ju våra olikheter att det inte alltid är så enkelt… men förhoppningsvis är det ju vi livet ut ändå :) vi har ju i alla Fall en deal om att barnens två första år bara biter man ihop ifall det skulle vara struligt. Ett tips vi skrattade åt när vi var gravida och tokkära… när det stormat har jag varit tacksam… och visst blev andra året lättare än första :)

    1. Åh Johanna, tack för din fina kommentar <3 Vad fint att du funderade över detta också! Kan verkligen tänka mig att det inte är helt enkelt (med barn och allt...) och jag gillar er deal, tror det kan vara en bra grej att komma överens om. Gäller det alltså för andra barnets två första år också?

      Det där med "tänk om.." kan jag känna precis som du, jag fattar verkligen inte grejen med att diskutera sånt... ;)

      1. HAha jag är alltså den som vill diskutera en massa tänk om (min sambo vill bara ha ett snabbt beslut på magkänsla.. jäkla gula personlighet haha).

        Yes, dealen gäller för varje nytt barn. :)

  5. Jag tycker inte man behöver ha samma tankar kring allt, men vissa saker känner jag att man måste komma överens om. Jag hade t.ex aldrig kunnat vara i ett förhållande med någon som är emot feminism eller är rasist eller liknande.

    1. Nej inte samma tankar om allt, det kan såklart vara berikande och intressant att ibland vara som yin och yang… :) håller även med dig om feminism och rasism.

  6. Att leva med någon som (pga funktiosnhinder) inte har minsta koll på ekonomi är faktiskt sjukt frustrerande. Att alltid behöva täcka, låna ut, och sedan tjata för att sällan ändå få tillbaka pengar. Att ett par nya byxor i den sekunden var så livsviktiga att middagen glömdes bort att handlas. Att få höra “jag får pengar nästa vecka, du får tillbaka då” men att personen sen inte har minsta minne av skulden. Att komma överens om att “okej, vi lägger bara 50 spänn på julklappar till varandra” för att sedan inte få något alls för att cigaretterna tog slut.

    Så jag håller med om det där med ekonomin!

    Det och en gemensam grundläggande människosyn, det är nog vad jag behöver för att kunna leva med någon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.