Dag 5: på äventyr i Montenegros berg / Durmitor & Žabljak

Vi vaknar tidigt vår första morgon i Žabljak, intill Durmitor nationalpark. Vi är fortfarande mitt bland bergen, men nu i Montenegro. Till skillnad från de serbiska bergen vi vaknat upp i dagen innan. Det här är också vackert, men turismen är betydligt mer påtaglig här.

En perfekt plats för vandring och äventyr ska Durmitor visa sig vara.

Frukosten på hostlet (Highlander) serveras enligt våra önskemål 7.30. Vi har träningskläderna på och är efter en bra frukost redo att bestiga berg.

Vi får prova dessa för första gången och älskar dem. Som godast varma och nybakade!

Inga vandringskängor har vi och kanske ska det börja regna, och hur utmanande är den här hiken egentligen? Det får vi se snart.

Žabljak är en liten stad mitt bland bergen, liksom en alpby, och full av turister. Här ser vi nordbor, hör danska och finska. Men också tyskar och fransmän. Det är hit till Durmitor man åker, det är det här man hittar info om när man googlar och söker på platser att besöka norra Montenegro.

Durmitor nationalpark, i Montenegro.

Här vid Black Lake i Žabljak. En sjö med härlig utsikt, som besöks av många. Ligger bara några kilometer från centrum. 3€ i inträde per person, 2€ extra om du parkerar bilen.

Vi kör upp till parkeringen där du smidigast påbörjar vandringen till Durmitors (och nästan Montenegros) högsta topp: Bobotov Kuk. Japp, berget heter så. Och här kostar det också inträde 3€ per person, men det känns bara bra att stötta som turist här.

Vi är redan på nästan 2000 meters höjd, det blåser och vi drar på långbyxor istället för shorts och påbörjar vandringen 08.53. Den här berättelsen får jag återberätta i sin helhet senare, men summan är att början är SJUKT LÄSKIG. Särskilt om det regnar (vilket det gjorde när vi gick tillbaka). Det är en tuff och lerig vandring om man har så usla skor som vi har. Joggingskor är aldrig att rekommendera i steniga och backiga partier.

Så när regnet kommer måste jag övertala min kille om att nu vänder vi. Han som såg SÅ fram emot toppen. Vi hade redan gått i nästan två timmar, och sista biten till toppen skulle vara knivigast. Jag vet att naturen inte är att leka med och förtjänar en viss respekt. Man vandrar inte upp till höga steniga toppar i springskor när det regnar och vädret inte går att lita på, det gör man inte.

Har aldrig sett så ovandriga ut. Jag i lösa hippiebyxor och T i chinos (pga enda långbyxor vi hade med oss). Men hey man behöver faktiskt inte dyra funktionella kläder för att vandra! Bara bra skor.

Så blöt och så lycklig över att komma tillbaka ner till bilen. Bra vandrat! Resan som räknas inte målet (toppen).

Lunch på tjusiga Or'o. Hade cravings efter grönsaker efter allt sött och gott dessa dagar.

Dagens andra, inte alls planerade, vandring blev upp på en annan topp: Curevac. Betydligt kortare, men oh god.

Det började bra. Ser ni dalen där nere?

Påväg upp upp upp. Mot utsikten, eller?

Vädret var så fint men just som vi nådde toppen bara ett par kilometer uppför berget så stod vi mitt i regnmolnen. Alltså mitt i, på samma höjd som molnen. Här stod vi också tillsammans med några svenskar som bilat ner hela vägen från Sverige.

Det hade eventuellt varit klokt att ha med sig paraply. Eller regnjacka. Eller åtminstone bättre kläder/skor. Men vi körde på “hoppas det inte börjar regna”.

Molnen flög snabbt och jag tänkte, kanske spricker det upp snart. Kanske passerar de bara snabbt förbi? Men efter några minuter kändes det hopplöst. Vi såg lite av floden där nere i alla fall, men fick inte exakt den magnifika utsikt som vanligtvis breder ut sig här.

Men, det var ändå sjukt mäktigt. Jag stod där med dyblött hår och vattendroppar som föll ner för näsan och tänkte naturen är häftig och det är bara vatten. Och betydligt mer spännande såhär än en klarblå himmel.

Gick sen vilse, eller snarare fel, på nervägen och fick någon kilometers extra promenad, men hade sällskap av att par fransoser. Vi var så blöta när vi kom tillbaka till bilen. Hade världens sämsta kläder då vi trodde att det skulle vara en enkel stig till en utkiksplats och inte en snårig och lerig skogsstig upp på en topp. Oops, haha. Och min kamera? T bar den under sin tröja med sin keps som hjälp. Thank god för hjälpsamma pojkvänner.

Åkte raka vägen till nästa boende för natt nummer 2 i Žabljak och värmde upp oss. Vi blev även serverade middag. Man får alltid väldigt stora portioner och efter dagens äventyr var det tacksamt.

Till middag fick vi soppa och bröd + sallad. Sen kalv (kallar vi det så på svenska?) med potatis och svamp. Körsbärskaka till efterrätt
Allt för 10€ per person. Det är ganska billigt här, som ni förstår.

Såhär mysigt bodde vi andra natten. I ett familjeägt Guesthouse Planinarski.

Pjuh, vilken dag. Älskar det här äventyr. Och vi har kul tillsammans trots regn och olika starka viljor.