Celebrating den indiska högtiden Onam – klädd i sari.
De indiska kvinnorna är så otroligt vackra i sin saris. Jag känner mig mest som en wannabe, lite oäkta liksom. Sarins ljusa färger och guldsmycken klär sig verkligen till deras svarta hår och mörka hudton. Och jag tittar på dem med avund. Jag ska visa er bilder sen.
Men ni får i alla fall se mig all wrapped up. Lite så känner man sig, inlindad i ett stort tygstycke.
Att klä på sig sarin är en konst – inte ens alla kvinnorna här kan det. Varmt är det och osmidigt när man springer i trappor. Guld var tydligen en färg man skulle ha i sin sari, men jag gillade den här och varför inte vara lite unik tänkte jag. Som om jag behövde sticka ut mer… Alla frågar dessutom varför jag inte har örhängen – ärligt talat blev jag allergisk för något år sedan och har inte provat bära det sen dess. Ju mer naturlig, desto bättre tänker jag, indierna tänker ju mer guld, desto bättre!
4 svar
Va fin du/sarin är! :-)
Men tack Sarah! :) <3
Hej och TACK för din kommentar! :)
Jag tror att det är lätt att som västerlänning göra en “grej” av det här med att bära en sari. Om man känner sig lite obekväm eller att det känns lite konstigt så är det klart att man ser lite “oäkta” ut. Även om det inte har något med sarin att göra.
I vilket fall som helst så är det kul att prova och du var väldigt fin i den. :) Vet inte vilken sort som du hade nu, men jag kan verkligen tipsa om de som redan är färdiguppsydda. Då är redan själva vikningen klar och fastsydd, så det är bara att haka i några småkrokar och så är det klart. Har provat båda varianterna och den sista gjorde allt så galet mycket lättare. Det kändes mycket tryggare och kunde röra mig mycket mer fritt eftersom allt satt där det skulle. Bara en sån grej som att använda toaletten blev tusen gånger lättare när allt var fastsytt..
Sv: Haha, det är mycket lättare att tappa en språk än vad många tror! Även när det gäller sitt moderspråk som man har använts sig av i större delen av sitt liv.
Jag kan verkligen rekommendera att skriva ner något liknande! Det är så skönt att kunna gå tillbaka till den texten när det känns som att bloggen håller på och tappar fokus. Dessutom tänker jag mig att det säkert kommer att bli kul att läsa det om 10 år när jag sitter där och undrar vad tusan jag höll på med som 20-någonting.
Spännande med Iniden! Min sambo kom hem på jobbresa därifrån igår:) Vi bodde i Bangladesh ett år förut, vilket var ganska jobbigt i det stora hela. Indien ska tydligen vara en mycket “enklare” plats att bo på:)
Svar: Vad roligt!:) Vi har bott här i två år nu och blir kvar ett år till. Vårt kontrakt skulle egentligen gå ut i höst, men när vi fick reda på den glada nyheten förlängde vi. Det är verkligen en svensk babyboom här och privatjsukhuset ger många förmåner, lika som vardagen som småbarnsförälder här, väldigt smidigt att bo i den här expatvärlden med en liten så vi passar på och stannar kvar ett år till:)
Ha en fin helg!