But even a broken clock is right twice a day

Det var egentligen journalism jag ville plugga när jag som 18-åring sökte in på universitet. Men jag minns att den utbildningen jag kikade på i Göteborg krävde att du redan hade ett års universitets-studier. Så jag följde min andra passion och längtan: att se världen, och sökte in på ett program som innehöll två(!) utlandsterminer. Egentligen har jag aldrig haft någon dröm om just journalist-yrket, jag tror bara det var överst i mina tankar kring jobb där man får skriva. Skriva har jag dock fått göra i de flesta av mina jobb inom marknadsföring sen jag blev klar med min kandidat sommaren 2013. Idag är det en del i mitt företagande, skrivandet. 

Men emellanåt känner jag mig begränsad, till exempel med mitt ordförråd och berättarteknik. Så att gå en skrivkurs är något jag har funderat på en längre tid. Att gå en längre skrivkurs. Jag har sökt in på några distanskurser till hösten – så keep your fingers crossed, vet att de brukar vara svåra att komma in på.

En av kurserna jag sökte krävde ett gäng sidors urvalsprov och jag lyckades få ihop cirka 5000 ord. Jag som är så van vid att skriva om allt jag upplever tycker förstås det är ganska kul att helt och hållet hitta på berättelser. Men det underlättar om det finns inspiration. Jag har upptäckt att jag ofta får inspiration från mina drömmar. Kan vakna och tänka åh vilken fin händelse eller direkt behöva anteckna något som någon i drömmen sa.

Här är något jag skrev nyligen:

“Vi kände knappt varandra men nu är vi på samma flygplan. Det var två år sedan vi festade ihop hela natten. Dagen efter när du kom nära mig på en hemmafest och jag följde efter dig ut på balkongen. Du log, vi pratade och jag log nog också. Jag promenerade hem den kvällen, det var varmt och i mina öron spelade någon låt jag inte längre minns, inombords stormade det. Det var såhär det kändes, det gick aldrig att varken förutse eller stoppa. Plötsligt var han bara där och nu frågar han om jag vill ha en filt runt mig. Det är kallt på planet och det vill jag. Jag vill inget hellre. Han sveper den runt mig och min hand letar sig ut, letar efter hans. Hans fingrar tar mina, försiktigt, och det går lika långsamt som när man var femton och inte visste hur man gjorde. Det var två år sedan vi drack, dansade och tittade på varandra och först nu sitter vi på det här planet. Och vi känner knappt varandra. För känslor behöver inte kunskap eller fakta, de bara är. Uppstår, exploderar, går inte att stoppa. Tränger sig igenom allt.”

Kärlek är alltid det jag tyckt mest om att skriva. Det är därför kategorin här på bloggen heter just så texter och kärlek. Den kategorin skulle gärna få fyllas på oftare med inlägg på temat – skrev liksom mer offentligt om sånt när jag var singel (och det är ju massor av år sedan nu). Tänker dock att det skulle vara berikande att bli bättre på att skriva hittepå-saker om annat än kärlek.

Med skrivardrömmar i tankarna har Kugge och hennes bokresa varit otroligt inspirerande att följa. Och lika inspirerad blir jag av att läsa om Ellens nyutkomna debut. Det är en så häftig grej ändå, att få ihop en bok – och ge ut den. Att skapa med ord och meningar, som får andra att känna något, och att vilja bläddra till nästa sida.