Att uppleva alpina VM – Åre2019
Apropå helgen i Åre och att jag faktiskt inte åkte skidor så tänker jag att det lite vägdes upp med tanke på att jag åtminstone såg på skidåkning. Inte till någon överdrift (huvudsakliga anledningen till att jag var där var ju för att representera Österrike), men jag fick i alla fall se alltihop live (under en stund). Vi såg herrarnas störtlopp på lördagen och grejen var att det snöade massor och det höll på att inte bli något lopp alls (herregud, tänk på alla som betalat 480 kronor för sina biljetter om det inte blir något?!).
Vi kom dit just när det skulle börja (tror det hade blivit framskjutet redan en gång till 12.30 då) och skulle just upp på läktarplatserna (som förvisso var ganska fulla). Men då sköts det fram en timma till. Och där stod vi, i snörusk, minusgrader och med klumpiga väskor.
Ett gemensamt beslut togs (visserligen bara av tre av oss i en grupp på kanske 10-20, men ändå) och vi gick tillbaka till TirolBerg.
Där var det varmt och gott. Cappuccinos serverades och efter en stund började skidåkningen, på tvn. Vi såg de första åken och bestämde oss sen för att men vi måste ju faktiskt uppleva det här live.
En halvtimma senare med ett par stopp i sponsorbyn (SJ bjöd på varmchoklad, och av Åre Water fick vi varsin buff) var vi tillbaka. Favoriterna hade redan åkt och på vägen tillbaka mötte vi SÅ många alldeles för glada norrmän. Fulla och lyckliga reagerade de på vår svenska flagga som vi bar med oss. Någon hoppade fram rakt framför oss och vrålade “Idag är vi alla noooorrmän!” Jorå, vi kände peppen.
För att vara ärlig har jag allmänt ganska dålig koll när det kommer till sport. Så det var inte några namn jag kände till direkt. Men det var trevligt ändå. Vilken stämning. Och vad snabbt de susar ned för backarna, riktigt läskigt. De måste känna en sådan sjuk adrenalinkick, eller hur?
Hur festligt är dock Åre under en sån här VM-helg?
Well, sanningen är den att Åre aldrig är så fullbokat och samtidigt så folktomt, som under ett VM. Pga. landslagen som tar upp alla hotell, och bor ensamma i sina rum. Så det var ganska tomt i skidbackar och även byn var lugn. Kanske blev det lite mer drag på lördag kväll, det vet jag inte. Inne i TirolBerg var det i alla fall party.
Efter att ha stått ute i kylan och hejat gjorde vi det enda rätta, åkte upp till Copperhill och gick på spa.
Så här inbjudande var det.
Här gick det inte heller så bra att vara vegetarisk när sjukt goda snittar serverades tillsammans med en aperolspritz-liknande dryck på lingon.
Ljuvlig utsikt från poolerna och bastun här på spaet.
Känns lite som en check på att ha upplevt ett VM av denna sort i alla fall. Och visst förundras man över vilket jäkla jobb som ligger bakom.
