Att plötsligt bli sambo.

Hur länge träffades ni innan ni blev sambo? Delar ni på hushållssysslor och ekonomi eller hur gör ni?

Det här var en fråga Johanna ställde förra veckan och jag tänkte att jag skulle försöka svara på den. Att jag och min pojkvän råkade bli sambos här i höstas var inte något direkt planerat eller ens aktivt beslut. Och det är kanske inte helt optimalt egentligen då det är en stor utmaning att leva tillsammans med någon när man är van att bo ensam. Dock är vi båda vana med enkla boendesituationer och märkliga room mates – och då känns det plötsligt väldigt enkelt (och fantastiskt!) att få bo tillsammans med någon  man tycker om och vill hänga 24/7 med.

Vi började ju dejta i våras och skulle lämna München i slutet på juli. Det hade kunnat bli en sådan typisk ‘sommarflirt' eller ‘utbytesflirt', något som tar slut innan det knappt hunnit börja. Jag har varit med om för många sådana. Istället valde vi att ge det en chans då jag var flexibel och faktiskt kunde hänga lite i Finland om jag ville. Nu har jag varit här två månader och under tiden har vi levt som ‘sambos‘ då han har en lägenhet och det skulle vara rätt onödigt för mig att skaffa en egen bostad här. Och hittills har det fungerat bra! Men det känns jättemärkligt att kalla sig själva sambos, vi är pojk- och flickvän som råkar bo ihop, hehe.

Hushållssysslor delar vi rätt lika på, gör det tillsammans eller varannan gång. Han pluggar rätt mycket så då kan jag laga mat/diska mer någon dag, men det brukar han ta igen vid tillfälle. Angående ekonomi… När vi handlar mat/äter ute och liknande betalar vi ungefär varannan gång, sådant brukar jämna ut sig i slutändan. Just nu har vi så pass låga levnadskostnader att vi inte behöver räkna varenda krona (eller ja, euro) där.

Vi har inte följt några regelböcker, en av våra nästan första dejter var till exempel en roadtrip. Här i Meersburg (Tyskland), en bild av min Mumin jag är extremt förtjust i. Allt var lite nervöst, pirrigt, vi höll handen utomhus för första gången osv.