“Jag tror alla är lite trötta idag…”
Nej, så vad det inte. Jag pratade med några stycken idag på telefon, som alla lät mer eller mindre halvtrötta. Så som man “bör” på nyårsdagen. Dagen då svenskarna äter som mest pizza på hela året. Jag har sett bilder med nyårsblåsor, lockiga hår, bubbliga glas och glada miner. Men vi, jag, min pojkvän och min käre far – vi hade det väldigt lugnt här hemma. Jag drack ett halvt glas rött. Vi åt en god tre rätters och orkade hålla mig uppe tills tolvslaget (hehe) för att gå ut och se på fyrverkerierna från viadukten utanför oss.
Vad jag kände när 2014 blev 2015? Att jag inte ville vara någon annanstans än just här, med hjärtat fyllt av kärlek.
Vad jag kände idag? Att inte en enda nyårsfest berörde mig, inte en enda känsla om att “jag borde varit där” eller “borde gjort det och det”. Och det mina vänner är vad jag kallar att vara trygg i sig själv. Jag insåg det nu ikväll, det är natt, Mumin har somnat och jag är ensam med mina tankar om vad jag ska genomföra det här året – och jag tänker att jag ska bli exakt så trygg i mig själv, jämt! Veta vart jag står, vem jag är, vad jag föredrar.
Resten av de nyårsmål som inte är privata får ni kanske ta del av en annan dag. God natt ❤️
Leenden inifrån och ut, hoppas på att det blir många av dessa under 2015!
4 svar
Underbart! exakt hur jag kände. Hade noll lust att stå på en krog och skrika, och våra närmaste vänner är utspridda over hela världen. Hade ingen lust att fira med de ytliga vi har här I Dublin på krogen, och hade en fantastisk nyårsafton med min finnpajsare :)
Fanns verkligen inget där ute jag missade!
God fortsättning!
Vad härligt att höra Katta!!! :) Kram
Kloka Jennifer. Så skönt när en får känna så; jag gör det mer och mer själv och tänker en hel del på det. Kan ändå inte låtsas vara någon jag inte är. Om någonting är obekvämt och “inte mig” försöker jag tänka just det; “Det här är inte jag och det är helt okej.” Om andra sedan tycker att jag borde göra si eller så, då får de väl göra det. Förr eller senare förstår de förhoppningsvis – och gör de inte det så är de ändå slöseri med tid. Nu kanske jag svävade i väg lite grand, men då får det väl vara så. Det är ju bara så jag är. ;)
Så fint, som vanligt, Erik! Tack för din kommentar blir alltid glad när du lämnar spår :)