Årsresumé 2014

Mitt år började på en strand i Indien. Jag höll någon i handen, någon jag bara ett par månader senare skulle sluta älska. I januari kom jag hem till Sverige innan jag i tre veckor senare flög, eller flyttade, till Tyskland för att börja på ett nytt jobb. Jag var kvar i en bubbla och vaknade inte förrän någonstans i München, då jag insåg att det fanns så mycket mer. Att det fanns fantastiska platser att bo på, fantastiska människor att möta, och min framtid inte fanns i Indien eller med han som fångade mitt hjärta där. Den kärleken var fast i Indien och jag var tvungen att lämna den där. Jag slog personligt rekord och säkert världsrekord i tårar. Tunnelbanor, jobbet, sängar, restauranger. Det gick inte att hejda och en dag stod jag och tittade upp, helt uppgiven, på molnen som sprack upp över himlen och solen som försiktigt kikade fram. Och jag kände att det kommer bli bra, jag kommer ta mig igenom det. Vi gör saker vi ångrar, sårar människor vi bryr oss om och fattar beslut som gör ont.

I samma takt som våren blomstrade, så gjorde även jag det. Mina finska vänner på kontoret blev mina närmsta vänner och senare skulle den mest intressanta av dem komma att bli min pojkvän. Mina svenska kollegor byttes ut och blev tillslut inte ett helvete att ha och göra med. En norsk tjej kom också och en indisk kille och blev nära vänner. Och allt det behövdes verkligen i det som kaosat så i mitt lilla liv.

Det var roadtrips, picknicks och resor till Alperna. Och söndagar i sängen intill honom tills vi var tvungna att gå upp och ut för att äta middagsmat till frukost. Jobbet var helt okej kul, det gick helt okej bra.Vi var stora gäng som festade, grillade på stranden, solade i parker och såg på fotbolls-VM som jag fick uppleva i Tyskland när Tyskland tillsist kammade hem segern! Den känslan! Började drömma om Spanien och hade aldrig egentligen kunnat tro att jag i augusti faktiskt skulle ta mina väskor och följa med en ung man till Finland. Men så blev det, och just nu känns det som 2014s näst bästa beslut.

Finland var så som Norden är. Hemma. Och kyligare och mörkare för var dag som gick. Socialt umgänge var det inte direkt gott om. Jobb hemifrån, plugg på distans – det tär på en kan jag tala om. Summan av kardemumman var en lätt depression och en läkare skrev ut antidepp till mig, de ligger nästan orörda kvar i lådan. Alla dagar var inte så ljusa, men man ska väl gå igenom sådant ibland också.

Jag klarade tillsist en pullup efter månaders övning, gick ner 10 kg (utan att över huvud taget försöka), slutade dricka kaffe och i princip även alkohol, i alla fall under hela hösten (våren var mycket fest och mycket öl). Efter att ha slutat med kaffe/alkohol så försvan äntligen mina magproblem från Indien efter nästan 10 månader. Förälskade mig även i pretzels, crossianter, popcorn med dippkryddmix, risnudlar och D-vitamin i tablettform. Våren bestod av middagar på restauranger och hösten endast matlagning hemma. Och jag började springa och sprang längre än jag någonsin gjort. Blev också beroende av serier så som jag inte varit på länge, favoriterna är Parks & Recreation, Brooklyn nine nine, Solsidan och Welcome to Stockholm.

Allt som allt så lärde året mig att alltid vara ärlig, oavsett vad. Att lyssna på magkänslan, i alla lägen. Att bita ihop. Att hjärtan läker tillslut, det kan ta tid men det kan också ta bara några veckor. Och det kommer alltid att finnas nya ögon att förälska sig i, nya läppar att kyssa och nya famnar att somna i. Att kärlek är det vackraste, finaste, förfärligaste, mest smärtsamma och det underbaraste som någonsin kommer existera. Men det lärde mig också att ensamtid är viktigt. Att man inte alltid är på topp eller mår bra fast än man kanske borde. Och att kropp och själ mår bra av balans, på alla plan. En själv och hälsan, relationer (pojkvän, familj och vänner) och karriär – i den ordningen. Det här året lärde mig massor och det är jag tacksam för. Är så pepp på 2015 nu!