Att dansa genom livet.

Om vi har möjligheten, borde vi inte följa våra hjärtans innersta önskan? Om vi är kapabla, borde vi inte göra det vi älskar? Om ingenting egentligen stoppar oss, borde vi inte bara ta det där steget?

Jag har så svårt att se mitt liv om 10 år. Det finns ingen plan, det finns bara drömmar. Och jag försöker fortfarande lista ut min plats i världen. Det är så enkelt att göra sådant som alla andra gör, vi fungerar ju så. Men om man verkligen frågar sig själv, vad vill jag, och hör hur hjärtat viskar något som är utanför ramen, som är bortom normen. Att stå vid ett vägskäl, att välja mellan hjärna och hjärta. Inte ens så enkelt, det är en fyrvägskorsning och jag står i mitten. Och ju mer jag försöker undersöka vägarna, desto snurrigare blir jag. Det finns inga rätt och inga fel, vi är givna en beslutsförmåga och möjligheten att styra över våra liv.

Det kommer en dag då vi inte längre kan höra fåglarna sjunga. Tills dess är allt vi har tid och vad vi väljer att göra med den.