Du behöver inte nödvändigtvis få mitt hjärta att slå dubbelt eller inte slå alls. Min kropp behöver inte fyllas av tusentals fjärilar varenda gång du möter min blick och jag behöver inte tro att jag ska dö när du inte är tillsammans med mig.
Men om du får mig att känna att jag inte kan ta ett steg till utan att veta att jag kommer att få se dig igen, att det finns en dragningskraft inom dig och inom mig som drar oss samman och att jag tittar in i dina ögon och tänker “men, där är du ju” – då, då har du lyckats ganska bra, då har du lyckats tillräckligt bra. Och då kan du få bli min.