Aldrig så lycklig som på resande fot
Känslorna kryper genom kroppen genast som jag tar tag i min lilla väska på hjul och drar den bakom mig. En bag uppe på och en ryggsäck på ryggen. Jag är van att släpa på flera väskor och ibland tunga väskor. Vilka är känslorna? De är alltid pirriga, alltid lyckliga. Livet känns perfekt. Att få vara påväg. Oavsett om det är bort eller hem, är det en fantastisk känsla. För lika mycket som jag älskar att resa bort, så gillar jag att komma hem. Och kanske hjälper det att solen skiner och våren så sakta gör entré, det gör det kanske. Och att jag har en pojkvän som väntar hemma.
Kanske är det också något med den där tacksamheten. Det blir så tydligt, hur sanslöst priviligerad jag är. Jag har svårt att skriva sånt här för när man tror att man nått toppen så kraschar man plötsligt. Jag vill inte jinxa det, vill inte att tåget ska spåra ur för att jag sa att livet var toppen, i ett blogginlägg.
Jag har mina everyday struggles, det har jag. Såklart. Alla dagar är inte toppen och så vidare osv. Men det här att jag startade mitt egna företag, att jag kan resa bort när jag vill. Det känns för bra för att vara sant?!
Och kanske är det bäst att jag publicerar det här idag, idag när det känns fint att sitta på tåget påväg från Vasa hem till Helsingfors. För vem vet hur känslorna snurrar i morgon?
Ser så himla mycket fram emot att få vara 7-8 veckor hemma i Finland nu. Ska klappa på alla växter, pussa på min kille, träna träna träna och hänga med mina vänner massor! Och så ska jag jobba – allt det jobb jag gör på resande fot känns sällan särskilt mycket som jobb. Hur nu jobb ska kännas egentligen?
8 svar
Så fin bild! Och ja, lika mkt som jag älskar att resa älskar jag att komma hem. (Jag har dessutom förmånen att kalla flera platser för hem!)
Tack!! Visst kan man inte tro att jag är mitt i Vasa centrum, utan snarare i en liten stuga ute i skogen? ;) Flera hem är också fint, jag har nog också det – Gällivare, och så även Göteborg som är ganska hemma.
Jag jobbar ju inte heltid med min blogg, men jag håller med. Man är oerhört privilegierad som har möjligheten att jobba med något man älskar.
Visst är man? Bra att stanna upp och känna tacksamheten över det!
Alltså ja! Den känslan du beskriver, att vara på väg någonstans, är alltid så spännande att det pirrar ända ut i fingertopparna. Förut uppskattade jag inte resan hem, men nuförtiden så känns det också riktigt skönt att resa hem till det som är bekant och bekvämt!
Känns det ännu skönare att komma hem till ert hus som ni nu har, jämfört med tidigare lägenhet, eller är det typ samma? :)
Vi bor ännu i lägenhet (radhuslägenhet) och har haft massor av ofärdiga projekt sedan vi flyttade in, så egentligen har det känts skönare att resa bort nu än det gjort tidigare. :D Det känns ju så skönt att lämna alla måsten, eftersom man lätt känner under all sin lediga tid att man boooorde göra något åt de ofärdiga projekten.
Meeen är inte det som ett hus? :D Hehe, i alla fall lite mer som ett hus. Och ja jag kan tänka mig. Känner också nu när jag kommer hem att jag borde ta tag i allt som vi inte ännu fixat sen vi flyttade in :)