Jennifer sandström

A housekeeper? Yes please.

Ni vet allt det här man MÅSTE göra. Tvätta? Städa? Laga mat? Det sistnämnda är lättast att undvika så det lyckas jag med ganska bra, att undvika alltså. Tvätta blir nuförtiden tills det helt krisar. “Oops, sista trosorna, får avlägga två timmar för att besöka tvättomaten…” och städning blir lättare ju mindre tid man spenderar hemma… Nu har jag ju en roomie också som städar resten av lägenheten då jag knappt rör mig där. Men jag ska väl dra mitt strå till stacken också.
Tvätta är nog värre än att städa. Jag tycker det är rätt nice att städa och se hur det blir rent – men jag lägger gärna ner alldeles för mycket tid på det. Jag är så långsam och börjar städa ALLT. Vilket gör att det snarare handlar om en tidsfråga… Särskilt när man helt plötsligt i livet började pendla i totalt 1 timma om dagen…Indien var fint, där hade vi en städpojke. Dock var väl hans städning emellanåt lite tvivelaktig. Jag minns när han tog min roomies flickväns hårborste som låg ovanför toastolen och pekade mot toaletten med en frågande blick. EH NEEEJ! Den ska inte användas där!
Om jag hade ett liv, på en trygg plats i Sverige med en stabil inkomst skulle jag lätt anlita städhjälp. Jag skulle hellre lägga lite pengar på det än att köpa en ny tröja oftare. Alltså en prioriteringsfråga helt enkelt. Min mamma har för övrigt av någon anledning en dröm om att öppna en städfirma – jag önskar att fler vågade följa sina drömmar trots att de är 50+ ;-)

FÖLJ:

Ett svar

  1. Åhhh jag håller helt med dig när det kommer till matlagning! Så orättvist att det finns människor som tycker att det är jättekul att laga mat, och har det som intresse. Det måste ju liksom göras oavsett! Här blir det mycket ravioli och toast! Mmmmm om jag var tvungen att välja en maträtt som jag skulle äta livet ut skulle det bli toast <3 haha!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.