Vad jag tänker och tycker om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad, Helsingfors (eller Esbo) mitt hem sen 10+ år.
Alltså, jag brukar också tycka jag är superpatetisk när jag är ledsen och jag har kompisar som har gått igenom värre grejer. Men till och med min kompis som har varit med om hemska grejer säger att det är så det ska vara ändå. “Mindre” grejer är ju också jobbiga:)
Jag tror att det är precis vad man måste låta sig själv göra: känna det man känner. Om man bara klandrar sig själv för att man inte har någon anledning att känna som man gör, då kommer det ju definitivt inte att kännas bättre. Talar av egen erfarenhet, varför kan man så sällan bara vara snäll mot sig själv? Men jag börjar bli bättre på det, och på att både låta mig själv känna och att lita på att det går över. För det gör det ju alltid. :-)
Så klokt skrivet Evelin – och det är fint att känna att man börjar bli bättre på något, för allting är ju en process och sker inte över en natt. Jag gillar tanken av att tillåta sig själv att känna och verkligen känna allt, bra och dåligt. Kram!
Ja, precis. :-) Det är väl det man måste göra, låta sig själv känna allt, för att leva livet fullt ut och allt det där… Men mest av allt är det ju viktigt för att kunna beskriva så många känslor som möjligt på ett så trovärdigt sätt som möjligt i en framtida författarkarriär. ;-)
(Ja, jag resonerar seriöst så ibland när jag mår dåligt.)
Hahaha alltså!! Tycker det var ett sjukt bra tips. “Okej jag mår skit nu men då vet jag iaf exakt hur det känns och kan skriva om det – yes!!” – det är ju hur smart som helst :) ska komma ihåg det framöver.
Bloggen använder cookies. Vi antar att du accepterar detta, men du kan tacka nej om du vill.OKNej tackLäs mer
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
7 svar
Himla fint skrivet. Men det är sant, och det är fint då det verkliga får synas och inte bara den fina ytan :)
Tacktack Ida, vad glad jag blir att du tycker det <3
Hoppas det känns bättre snart:)
Alltså, jag brukar också tycka jag är superpatetisk när jag är ledsen och jag har kompisar som har gått igenom värre grejer. Men till och med min kompis som har varit med om hemska grejer säger att det är så det ska vara ändå. “Mindre” grejer är ju också jobbiga:)
Kramis!
Jag tror att det är precis vad man måste låta sig själv göra: känna det man känner. Om man bara klandrar sig själv för att man inte har någon anledning att känna som man gör, då kommer det ju definitivt inte att kännas bättre. Talar av egen erfarenhet, varför kan man så sällan bara vara snäll mot sig själv? Men jag börjar bli bättre på det, och på att både låta mig själv känna och att lita på att det går över. För det gör det ju alltid. :-)
Så klokt skrivet Evelin – och det är fint att känna att man börjar bli bättre på något, för allting är ju en process och sker inte över en natt. Jag gillar tanken av att tillåta sig själv att känna och verkligen känna allt, bra och dåligt. Kram!
Ja, precis. :-) Det är väl det man måste göra, låta sig själv känna allt, för att leva livet fullt ut och allt det där… Men mest av allt är det ju viktigt för att kunna beskriva så många känslor som möjligt på ett så trovärdigt sätt som möjligt i en framtida författarkarriär. ;-)
(Ja, jag resonerar seriöst så ibland när jag mår dåligt.)
Hahaha alltså!! Tycker det var ett sjukt bra tips. “Okej jag mår skit nu men då vet jag iaf exakt hur det känns och kan skriva om det – yes!!” – det är ju hur smart som helst :) ska komma ihåg det framöver.