60/70-talen & Steve Jobs <3

Åh. Kanske kommer det en tid i allas liv då man drömmer sig tillbaka till det förflutna man aldrig fick uppleva. Just nu är det 60- och 70-talen som jag ser på genom ett rosaskimrande filter.

Det började med mad men-serien som jag sett under perioder och nu under sommarens gråare stunder sträckkollat flera avsnitt av. Vi är nu inne på säsong 7 (sista säsongen!) och det är sent 60-tal.

Sen hittade jag Steve Jobs biografi på loppis och tog med den hem! Min tanke om att herregud hur ska jag orka läsa den här tjocka boken försvann redan efter första sidan. Det var längesen något fascinerade mig lika mycket som denna man och (person)datorns historia. Och vad han och Apple gjorde, och allt som hände sen (har bara kommit in på kapitlen om iTunes precis). Tänk att få vara med om det. Jag fick min första iPod, modellen shuffle, kanske 2005 när den kom? Senare en iPod nano. En macbook fanns hemma och så fort jag vant mig vid dess interface ville jag inte ha något annat. Sen den första iPhonen, och sen dess ingenting annat.

Det är när man läser om Jobs, Wozniak och Apples historia som man inser att det inte är en slump att det är produkter man blir djupt förälskad i. Produkter man inte vill skiljas ifrån.

Jag läser sida efter sida, tröttnar inte på en endast detalj. Och inser att jag antagligen skulle blivit hopplöst charmerad av Steve Jobs. Han var liksom både galen och underbar, omöjlig att inte förundras av. Samtidigt känns det som om Apple redan nått sin absoluta topp, de kommer aldrig kunna skapa lika revolutionerande produkter igen.

Och så känns 70-talet helt enkelt spännande, som om det var en brytpunkt från det gamla in i det moderna. För att inte tala om världen hur den var då. Man levde i ovisshet om så mycket, som om jorden i själva verket faktiskt låg omsluten i en rosaskimrande dimma. Cigaretter till exempel, inga problem. En del länder lever ännu kvar i det, kanske var det bland annat vad jag fastnade för i Indien. Vi här i Norden har liksom ingen förmåga att vara lite relaxed, utan stressar över allt. Anyway.

Sen åkte jag och T ut till Kugges killes landställe och det var som att kliva rakt in i typ 70-talet. Stolar i rotting, en soffa i grön manchester, en vinylspelare och ett skåp fullt med lp-skivor, och vackert gammalt porslin. Inte nog med att vi blev bortskämda med nice mat och full service så var hela känslan så bra. Här hade vi kunnat stanna resten av sommaren. Kastat våra iPhones i sjön och glömt bort att diskmaskin och 2000-talet existerad.

Så, här är jag nu – i tankarna alltså, rent fysiskt befinner jag mig i Sverige. Lyssnar på Beatles på repeat och tänker på, ja, hur häftigt allt var då. Åtminstone om man levde i Palo Alto i närheten av Steve Jobs eller jobbade på en cool reklambyrå i NYC. Haha. Och ja, om man var man förstås.