Nationen – Michaela von Kügelgen

Vad heter ångest på spanska? Så lyder namnet på Michaelas (vanligtvis omnämnd som Kugge här på bloggen) debutroman som utkom 2017. Så här såg den releasefesten ut och för ett par veckor sedan skulle vi varit askalas på en sits för att fira tillökningen i Michaelas lilla bokfamilj.

Nationen kom alldeles nyligen ut och med skratt, igenkänning och lite ångest läste jag ut den på en vecka. Det är finlandssvenskt studieliv, drömmar som går i kras och svårflörtade hjärtan.

Och när jag kollar på bilderna från debutens releasefest den där hösten 2017 tänker jag att mitt fotande utvecklats, precis så som Michaelas skrivande gjort.

Jag tycker att bok nummer två slår den första och det är ganska spännande att liksom få följa en författares utveckling. Är säker på att Michaela är en stor inspiration för många aspirerande författare där ute (inklusive undertecknad).

Här har ni baksidestexten med den inledande presentationen av bokens tre huvudkaraktärer vi får följa parallellt, Astrid, Saga och Mikael:

Kul kuriosa: det är fröken von Kügelgen själv på bilden i nedre hörnet, i sin gula ”halare” – det finlandssvenska ordet för overall.

”Efter den här boken har du kanske ännu bättre koll på oss finlandssvenskar.”

Och det har hon så rätt i. Som tur är finns också en ordlista längst bak i boken med de märkligaste orden som du som svensk knappast har en susning om. Jag som svensk efter att ha bott snart 5 år i Finland har liite koll (men hade inte en aning om vad t.ex. coccare var för något).

Ska dock erkänna att det var ett par nya ord jag stötte på i boken som jag letade efter men som INTE fanns med i ordlistan – och varje gång Kugge använder ett ord jag inte kan ställer jag mig själv frågan: är det här finlandssvenskt eller är det bara mitt usla ordförråd?

Nåväl, åter till studenterna.

Astrid är lite störig, men det är faktiskt alla karaktärer om vartannat. Just Astrid vill man ta tag i och ruska om litegrann. Karin är Astrids bästa vän som finns där jämt, exakt sådan som vänskapen under studierna var.

Och den största funderingen runt Astrid är om hon ska fortsätta gå i de spår som omgivningen knuffar inne henne på, eller våga bryta in på en egen bana?

Och så Saga. Saga vännen, henne vill man ruska om och krama om och få in på en lite mer happy tankebana. Jag får känslan av att Saga har en ganska vrickad självbild som inte alls stämmer överens med verkligheten. Men om vi dyker in i tankarna på vilken ung kvinna som helst under hennes svagare stunder så möts vi nog av ungefär samma sak. Otroligt självkritiskt och svårt att tro att någon kan tycka det man gör är bra, än mindre gå att tycka om.

Just i det här stycket ser vi förresten exempel på en av alla träffande och levande beskrivningar som jag gillar så. ”Rumpan klibbar fast i plaststolen.”

Hur Michaela använder sig av ett par finska ord i replikerna för att understryka när det pratas finska är också snyggt. Fascineras ofta av olika språk och dialog i böcker och hur det tar sig uttryck.

Saga är nog förresten min favorit (trots att hon ger mig någon sorts mild panikångest mot slutet) och jag skrattar högt åt hennes klumpighet. Särskilt den här incidenten:

Mikael är den handbollsgalna snubben som inte tycker sig ha något att hämta på universitetet utan endaste har sikte på en sak: den framtida lysande handbollskarriären. Well, det är tills en viss flicka dyker upp, och allting inte riktigt går så som det var tänkt.

Tycker Michaela fått till en tjusig gestaltning av Mikael och hur han gång på gång framstår som halvdryg när han egentligen bara är lite för blyg.

Genast från bokens första kapitel undrar vi hur det ska gå för Astrid, Saga och Mikael. Och det snabbt växlande tempo mellan deras olika liv och stundande bekymmer får en att inte vilja lägga ifrån sig boken alls.

Det är tårar, ångest och för mycket alkohol – i ett virrvarr av framtidsångest och drömmar. Men det är också glädjen på ett dansgolv, pirret i ett sms och tryggheten i en vän som alltid finns där.

När jag når bokens sista sida börjar jag undra hur livet fortsätter för de tre. Kan vi hoppas på att få besöka deras finlandssvenska värld igen, om säg en så där 8-10 år?

Jag är i alla fall övertygad om att de fortfarande kommer sjunga snapsvisor så fort de får chansen.

Vill du också läsa Nationen? Vinn ett signerat exemplar!

Eftersom Michaela är en av mina närmsta vänner frågade hon faktiskt om jag ville lotta ut en bok här på bloggen. Och det vill jag såklart.

Delta genom att svara på följande:

  • Har du själv pluggat? Berätta ett fantastiskt eller ett kanske inte alls lika härligt studentminne. För mig var studietiden definitivt en salig mix av livets bästa år och otrolig ångest.

Eller…

  • Har du inte pluggat? Berätta vad du skulle vilja studera om du fick chansen nu.

Berätta i en kommentar och kom ihåg att lämna din mejl.

Tävlingen pågår till den 22 april 23.59.
Vinnaren kontaktas personligen.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

13 Kommentarer

  1. M
    16 april, 2020 / 21:15

    Jag vill tävla. Jag har sökt nu till samhälls–och kulturanalys1programmet och hoppas på att komma in nu till hösten.

  2. Ni
    17 april, 2020 / 07:35

    Jag vill tävla. När jag studerade till restaurangkock så gjorde vi en 7 rätters meny till ett större sällskap och vi blev så hyllade. Vi fungerade med alla vilket är ovanligt på en klass på nästan 20 pers. Vi firade med en kryssning som klassresa. Det var verkligen roligt och saknar ibland samhörigheten.

  3. Annika
    17 april, 2020 / 08:35

    Vill också delta i tävlingen :) blir så nostalgisk då jag tänker på studielivet. Har så många roliga minnen. Sista gången vi deltog i firandet av pampas national dag minns jag man levde i en egen bubbla hela veckan, hade t.ex. köpt en metripizza som jag portionerade ut och åt av i flera dagar för att sparar så mycket pengar som möjligt att kunna använda på alla krogbesök under veckan. Innan kvällsfesten var vi på en stor förfest dit det kom massor med människor som inte egentligen var inbjudna men stämningen var på topp iallafall :)

    Nu är det över 10 år sen jag studerade och känns kanske som man glamoriserar en aning i efterhand. Det var ju ganska fattigt att studera och åtminstone jag försökte hålla matkostnaderna nere med att äta gröt så jag istället skulle ha råd att köpa nya party kläder. Idag skulle jag ju inte prioritera på samma sätt men allt har sin tid :D

  4. Klara Nummelin
    17 april, 2020 / 09:00

    Jag vill gärna läsa Michaelas bok. Finns många minnen från studietiden; sävål skojiga som tårfyllda. Det var en bra tid, men skulle definitivt inte vilja studera mera.

  5. CK
    17 april, 2020 / 09:22

    Deltar gärna i tävlingen, vore intressant att läsa boken. Man har ju så enormt många fina minnen (och en del sämre) från studietiden och en stor del av dem kommer från nationen jag tillhörde i Helsingfors. Som tex efter en årsfest då vi var ett gäng som fortfarande iklädda festkläder åkte till en av få pubar som öppnade kl 9 på morgonen för att hålla ångan uppe i väntan på sillizen :)

  6. 17 april, 2020 / 10:55

    Bästa studieminnet: en mellanfest på Pampas nationaldag. Jag och mina två kämppisar ordnade fest, 90 pers kom, grannen jagade ut och oss klagade sedan till hyresvärden att vi skulle ha annonserat (?) om festen i KURIREN (???). 😂 Annars har jag spelat musik på Pampasveckans sista Ollisskift under 6 år (!!!) när alla liksom ger ALLT de har. Finns ingenting bättre. Tappat rösten lika många gånger (minns när jag måndagen efter ett Pampas ringde bankens kundtjänst o dom slutade med ”krya på dig” 😂). Skulle ha spelat i år igen (sjunde sista gången typ) men kanske min forever sista gång blir Pampas 2021? ÅÅH ÄLSKA STUDIELIVET.

  7. 17 april, 2020 / 15:41

    Jag pluggar inte just nu men hade gärna gått en kockutbildning, det hade varit drömmen! :)

  8. 18 april, 2020 / 20:18

    Studielivet va en underbar tid! Jag åt långa luncher på Gado å avslutade ofta dagen med fika på Café Art

  9. 19 april, 2020 / 15:10

    Jag deltar! 🍹 Mitt bästa minne från studietiden i Åbo var nog att vara internationell tutor och få hosta en internationell middag med mat från alla länder inblandade, som studeranden hade med sig. Så roligt sätt att umgås och lära känna andra 😃 Träffade också en av mina närmaste vänner i Åbo där!

  10. LN
    21 april, 2020 / 10:11

    Åh, roligt med tävling! Jag vill delta ☺️ Jag vill berätta om ett roligt minne från studietiden, fast de sämre också finns i ens samling. Jag bodde i Stockholm två terminer men reste hem till Finland för att träffa alla kompisar på Pampas nationaldag. Vi är ett stort gäng på tolv brudar som alla var hemma i Vasa under en helg. Kaosartat men också helt otroligt underbart, roligt och minnesvärt. Vi skapade vår egen ”pampas mission-lista” vilket gjorde att vi bland annat borstade tänderna med minttu, gick på mellanfest-crawl och var flera timmar fastknutna i våra halare. En helg med mycket skratta och gråt med världens GIRLPOWER!

  11. Johanna
    21 april, 2020 / 21:01

    Skriver upp den samt hennes andra på läslistan, men vinsten unnar jag någon annan 🌟

    • Jennifer Sandström
      Författare
      21 april, 2020 / 21:19

      Fint av dig ❤️

  12. Jennifer Sandström
    Författare
    28 april, 2020 / 17:58

    TACK alla ni som var med och tävlade! Och grattis till Felicia som blev vinnaren och får hem Kugges bok Nationen! :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?