Jennifer sandström

Liesjärvi nationalpark – en fin dagstur från Kopinlahti till Eerikkilä

Om det är något jag blivit bortskämd med under min uppväxt så är det naturupplevelser. Det inser jag nu när jag bor i en större stad en bit söderut. Det finns massvis av vackra och härliga platser här, inte alls långt ifrån Helsingfors. Men jag kan inte låta bli att känna att det liksom inte är helt på riktigt när vägarna är så många och så nära att det där suset av bilar hörs där man går på skogstigarna.

Jag har dock inte letat med ljus och lykta, så om jag ger det ett försök går det säkert att hitta mer vildmark även här. Men jag har också insett att det kanske inte måste vara så isolerat, för naturen är ju underbar ändå. Att bara få befinna sig mitt i den.


Liesjärvi nationalpark

En timma efter utsatt tid kommer vi äntligen iväg. Redan incheckade på våra rum i Eerikkilä packar vi in oss i en av bilarna och kör mot Liesjärvi där vår dagstur ska ta sin början till fots. Vi ska sedan promenera hela vägen tillbaka till Eerikkilä.

Min killes föräldrar har tidigare varit här och spanat in platsen och planerat dagens schema för oss alla. Den ursprungliga planen är en tur på 17 kilometer, men pga. den något försenade avgångstiden samt att vi ska besöka en liten gård innan vi promenerar iväg, så beslutar vi oss för att köra till parkeringen lite längre fram och ”spara in” några kilometer. 

Kopinlahti till Eerikkilä

Så turens absolut vackraste bit blir vår början. Finland är fullt av så kallade ”harju” på finska, åsar på svenska. Smala bitar av land, ofta något upphöjda, som går igenom sjöar (skapade av isarna från istiden). Här kan du alltså promenera någon kilometer med sjö på bägge sidor om dig. Otroligt fint.

Ser du det smala partiet av vandringsled som ser ut att gå rakt igenom sjön? Det är den ås där vi börjar vår dagstur: Kyynäränharju.
Där bakom träden kan man ana sjö på bägge sidor av åsen.

Vid Pirttilahti tar vi en avstickare till höger och går en liten slinga på ett par kilometer (en orange led) innan vi fortsätter på den gula leden som kallas för lostigen. Ilvesreitti på finska, eller lynx trail på engelska. Den ska leda oss hela vägen fram till platsen där vi ska spendera natten.

Lostigen som vi följer hela vägen till Eerikkilä.
Vackra utkiksplatser längs leden.

Vi går till Siltalahti och där, på vägens absolut blåsigaste punkt, är det dags för lunchrast. Upp med trangiaköket, fram med soppan som förberetts kvällen innan, och så smörgåsar. Även varmt kaffe och kex har vi med oss till efterrätt. Allting smakar gott, exakt så som det gör utomhus.

Ts pappa passade på att fiska och fick en liten gädda på kroken som fick hoppa tillbaka ner i sjön. Mer fiskelycka än så blev det inte. Så soppan med spaghetti, vita bönor, morötter och grönkål, toppad med pesto, förblev vegetarisk.

Efter denna lunchrast har vi ca 7 km kvar till målet. Hela turen är väldigt lätt terräng att gå i, så förvänta dig inga häftiga stigningar eller branta nedförsbackar. Det är trots allt ett ganska platt Finland. Men härligt ändå!

Allt som allt blir det alltså en ganska lugn men väldigt skön dagstur genom skogarna och förbi sjöarna. Vi landar på totalt drygt 13 km, eller 27 000 steg som min iPhone visar för hela dagen. Det känns bra i kroppen. En bastu och ett dopp i sjön följt av middag blir ett perfekt avslut på lördagen.

Visst är bergen och havet underbara – men vad skogsluften gör med en?! Det är också magi.

Eerikkilä Sport & Outdoor Resort

Eerikkilä då? Det är ett komplex utspritt på flera byggnader som är privatägt men som jag förstår det stöttat av finska fotbollsförbundet. Det är alltså urpsrungligen en sportanläggning med tillhörande hotell men idag ett utökat koncept med också nya, moderna och fräscha rum och stugor.

Här samsas de sportiga ungdomarna som spelar både fotboll och innebandy, med turister så som vi, samt asiater och andra nationaliteter. Det ligger just intill sjön Ruostejärvi och det finns bastu med brygga som kan abonneras. Rummen och stugorna verkar alla vara fullt utrustade med kök och att laga mat själv här är nog ett mysigt alternativ.

Om du vill få maten serverad kan du äta i restaurangen. Det gör vi. Tillsammans med alla sportiga ungdomar och barn. Det känns exakt precis som att vara tillbaka i skolmatsalen. Fast i en fin sådan och inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt. Dessutom är vi utsvultna efter dagens vandring så maten smakar bättre än någonsin, typ. Prisvärt är det också, 9€ för buffé med sallad och två varmrätter + efterrätt (just idag serverades marjarahka, bärkvarg på svenska kanske, som är det absolut finskaste jag vet). Men som sagt, ingen übermysig miljö, utan snarare praktisk. Försökte när vi satt här minnas någon av alla matsalar jag besökt som barn under konståknings-, fotbolls- och basketläger, men kan inte minnas en enda. Inte sånt man alls lägger märke till som barn. Tror i alla fall att ingen av dem var riktigt så här fräscha.

Frukosten här ingår i boendet och är ganska basic men helt okej. 

Här hittar du mer information på deras hemsida.

Området där nya stugor byggts för bara ett par år sedan.
Vi bor i lägenheter här precis intill stugorna. Fint och härligt med högt i tak!

Tavastlands naturum

Bara ett par kilometer från Eerikkilä ligger Tavastlands naturum eller som det heter på finska: Hämeen luontokesus. Hit promenerar vi idag efter en skön sovmorgon och frukost och vägen visar sig vara ännu en vacker ås.

Så här glatt skuttar man fram då:

Korteniemi kulturgård

Och övrigt tips för den här turen är alltså den gård jag nämnde i början och som ligger i Liesjärvi nationalpark: Korteniemi kulturgård. Den har öppet sommartid och vilken mäktig känsla att få kliva in i ett gammeldags hem precis så som det var då på 1910-talet. 

Här kikade vi också på hur Finland såg ut på den tiden, när Karelen i öst fortfarande var finskt innan Ryssland la beslag på den biten tillsammans med hela Europas största sjö.

Min kropp och själ känner sig så mycket bättre än vad de gjorde i fredags. Som om skogen, luften och alla steg haft en helande kraft. Kommer säkert sova gott även i natt.

FÖLJ:

4 svar

  1. Vilka otroligt fina bilder
    Har du testat Mumma än? Med lite grädde på…. typiskt finskt tycker jag

    1. Tack så mycket! Tänker du på mämmi/memma? Alltså det som äts vid påsk? Har testat det och är inte jätteförtjust. Ett par skedar, med mycket grädde, fungerar ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.