Sanningen om vad jag tycker om Finland och hur jag trivs här

Som från ingenstans en dag på lunchen kom frågan upp. Gillar jag att bo i Finland, alltså liksom, gillar jag Finland som land? Jag skrattade, ja det gör jag väl. Jag är här pga. kärlek, men ingen kan stanna i ett land bara pga. kärlek. Det vet jag mycket väl. Eller framför allt att jag personligen kräver mer än så. Jag skulle inte nöja mig varsomhelst i världen.

Och Finland var aldrig mitt drömland. Jag har berättat att typ det första jag sa till T när vi började dejta var, bara så du vet kommer jag aldrig flytta till Finland. Det skrämde tydligen inte honom, kanske såg han det som sin utmaning att han skulle lyckas lura hit mig?

Så här hamnade vi och jag börjar sakta inse att kanske trivs jag till och med ganska bra här? Om det är något livet har lärt mig så är det att platsen vi bor på sällan är avgörande för huruvida vi trivs eller inte (alltså, bara för att platsen är perfekt behöver det inte betyda att du faktiskt trivs). Du kan inte bara flytta till en ny stad, ett nytt land, och förvänta dig att lyckan liksom bara suttit och väntat på dig där. Det funkar inte så.

Men förutom att jag hittat ett ljuvligt litet sammanhang här i Helsingfors/Esbo (cause that’s what really matters) så har jag identifierat ytterligare några anledningar som antagligen är bidragande faktorer till att Finland kommit att kännas ganska bra att bo i.

Varför jag trivs i Finland:

Det är ganska mycket som Sverige

Det här är förstås en betydande anledning som gör det enklare att acklimatisera sig just här. Det är ju nästan som hemma. Dessutom tycker jag att den finska mentaliteten påminner mycket om den norrländska, som jag ju är uppvuxen med. Jag kanske inte skulle säga att den är superinspirerande (alltså varken den norrländska eller finska), men den är bekant och det finns inslag jag gillar.

Det är till och med bättre än Sverige

När jag var anställd minns jag att det var ganska nice att arbetsveckorna var ett par timmar kortare än i Sverige. Efter semestern fick man dessutom en halv extra månadslön. Och som företagare får jag själv bestämma hur mycket jag vill att min sjukpenning och inkomsten som pensionen baseras på ska vara och så betalar jag ett belopp efter det (i Sverige kollar man bara på vad du faktiskt tjänat).

Att köpa lägenhet här kräver kanske lite mer pengar, men är betydligt rimligare än bostadsköp i Sverige – och du äger lägenheten och är därför fri att göra vad du vill med den (t.ex. hyra ut på dina villkor).

Och mer på temat att Finland är bättre än Sverige skriver SvD om i veckan: Så blev Finland bättre än Sverige på nästan allt. Otroligt läsvärd artikel, ”Finländarna är inte bara världens lyckligaste folk, de är världens godaste också. Deras polis, skola och sjukvård är bättre än vår och till och med luften de andas renare.”

Det är väldigt nära till Sverige

Hemlängtan är något som jag börjat känna ganska nyligen (tog några år) och det är sällan Sverige som land jag saknar – utan det är mamma och pappa och några fler människor som betyder väldigt mycket. Så, pga. detta är jag extremt glad för att jag kan kliva på ett tåg i Helsingfors och en natt senare vakna upp bara två timmars bilresa från min hemstad. Eller kliva på ett flyg som bara tar 1.5 timmar till staden där min mamma bor. Och en båtresa bort från Stockholm.

Japp, detta är värt att uppskatta och påminna sig själv om när man tänker på alla som flyttat till andra sidan jorden och inte bara kan ”åka och hälsa på” lite spontant. Allting är ju relativt ni vet.

trivs jag i Finland

Jordnära, avslappnat & rakt på sak

Det går liksom att lita på folk i Finland och du behöver inte göra dig till för någon. Jag älskar det avslappnade klimatet som råder till och med här i huvudstaden. Det påminner mig mycket om norra Sverige och känns alltså både bekant och tryggt. Jag gillar det ärliga, rättframma och jordnära. Alltså också allt annat än vad det typiska Stockholm är, och igen kanske ganska likt mitt norra Sverige.

Att få vara unik men ändå passa in

Det här är kanske den absolut bästa saken med att som svensk bo i Finland. Vi är egentligen ganska få svenskar som bor här, det inte är så att man springer på varandra på stan jämt liksom. Så när man dyker upp som svensk är man ofta ganska unik (haha). Egentligen tycker jag det är patetiskt och meningslöst att eftersträva just att vara unik men hey, vem gillar inte att känna sig speciell och annorlunda? Samtidigt finns här den fantastisk minoriteten finlandssvenskar, som gör att jag kan känna mig SOM HEMMA. Jag får prata mitt modersmål, och jag fattar allt (oh well, nästan) de säger.

Bättre än så vet jag inte om det kan bli. Det är få länder dit man kan flytta som pratar ett så annorlunda språk (finska) men där man ändå får använda sitt modersmål. Borde kanske i ren protest inte alls lära mig finska bara för det, hehe.


 Så Finland, vad kan jag säga? Kanske fixar vi det här, du och jag.

9 Kommentarer

  1. Johanna
    27 februari, 2019 / 10:44

    Kul inlägg :)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      1 mars, 2019 / 12:38

      Tack! ☺️🇫🇮

  2. 27 februari, 2019 / 18:47

    Fint att du trivs i Finland! Det handlar mycket om att bygga upp sitt eget sociala nätverk och inte vara beroende av sin partner i alla lägen. Och tydligen klarar du dig bra med svenska/engelska när finskan inte räcker till.
    ”Det bästa med Finland är att det är nära Sverige” trodde jag du skulle skriva när jag skummade rubrikerna, ha, ha

    Sedan detta med att Finland klassas om lyckligaste landet tar jag med en nypa salt. Ena veckan är det Finland som är lyckligast och bäst, nästa vecka är det något annat land, inte sällan från Norden. Rent allmänt så ligger Nordens länder i toppen vad gäller välfärd, säkerhet, korruption och mänskliga rättigheter och oftast är marginalerna små mellan placeringarna. Vem som sedan är lyckligast är ganska så subjektivt. Fast folk gillar att läsa sådana artiklar där det egna landet är bäst i diverse undersökningar.

    Sverige har godare ostar än Finland men Finland har godare korvar!
    Sverige har godare fastlagsbullar än Finland men Finland har godare grisar! http://www.cafefredrika.fi/sv/produkter/gris
    Sverige har i allmänhet bättre huvudvägar, typ Europavägar.
    Finland har bättre valsystem med en (1) neutral valsedel med i valbåset; i Sverige skall du först välja bland många (per parti).
    I Finland väger och prismärker man själv frukt och grönsaker, inte alls lika vanligt i Sverige.

    Speciellt de två sista punkterna kan Sverige ta lärdom från Finland men annars vet jag inte. Hugget som stucket.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 mars, 2019 / 09:01

      Ja svenska och engelska kommer man långt på, även om jag upplever jobbiga och utmanande stunder emellanåt ;)

      Haha, delvis ja – nära Sverige. Inser ju att det är en stor fördel ändå ☺️

      Läste du SvD-artikeln eller var den bakom betalvägg? Tyckte det var många intressanta områden iaf där Finland toppar. Men visst har du rätt i att båda landet har sina guldkorn 👌🏼

      Måste förresten fråga, det där med att väga frukten själv, tycker du det är bättre eller sämre? Hehe

      • 2 mars, 2019 / 09:35

        Att få väga sin frukt själv är naturligtvis bra, något jag inte vill vara utan. Man ser direkt vid vågen/hyllan vad det kostar. Att det inte är allmänt förekommande i Sverige är förvånande med tanke på att man ofta är i framkanten vad gäller nyheter. (nu är detta inte någon nyhet men rent allmänt)

        Jag såg förresten nyligen på Citymarket att man har kundvagnar med platta där man, efter vad jag förstår, kan logga in sig och se den inköpslista man skapat hemma vid köksbordet. Man har tydligen ett konto som man loggar in sig på. Tyvärr finns inte ett svenskt ord på Citymarkets hemsida så jag kunde inte forska vidare om detta. En nackdel med att bo i Finland är den ofta kompakta likgiltigheten hos stora affärskedjor att ha hemsidor och info på svenska trots att svenska är ett nationalspråk i Finland. :-(

        SvD-artikeln fanns bakom betalvägg men jag har läst liknande artiklar helt nyligen så jag vet ungefär vad den handlade om.

        • Jennifer Sandström
          Författare
          3 mars, 2019 / 12:02

          Oj jag har faktiskt aldrig ens tänkt på den aspekten. Jag tror att man helt enkelt är så van vid att inte se priset från början, så man har lärt sig ”ungefär vad det kostar” eller att göra en snabb huvudräkning. Fast nu när jag tänker på det har den nog funnits stunder när man köper någon ovanlig frukt som verkar dyrare och skulle vilja veta vad den kostar… Då brukar det finnas icke-digitala vågar man kan väga på och räkna själv, haha. Fast nu med systemen där man kan självskanna finns ju också möjligheten att få fram priset :)

          Ah, det lät som en intressant grej om det fyller någon mer funktion än en vanlig papperslapp med handlingslista förstås.

  3. 28 februari, 2019 / 17:23

    Det är sjukt underskattat att känna sig unik, haha! Jag saknar det från när jag bodde i Paris. Nu är jag bara totalt mainstream. Typ 😜
    Kan dessutom relatera till att det inte alltid handlar om platsen du bor på. Det viktigaste är att du känner dig hemma där du är och tycker om det du gör av ditt liv.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      2 mars, 2019 / 08:54

      Haha gillar att du kan relatera till bägge delarna!! ☺️

  4. 16 mars, 2019 / 07:55

    Vilket härligt inlägg :D

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?