Fck that FOMO

Bubbel och fancy cocktails, sommarens snyggaste klänningar och byxdressar, glittriga makeuper, bruna ben, tjusiga frisyrer, bästa vänner, bländande leenden och maximalt med pepp. 

Så ser den här helgen ut, i flödet på instagram och bland bloggar. Förutom en liten del som befinner sig i vacker natur, bland berg och sjöar, till exempel ett gäng av mina vänner som är på Kvinnliga Äventyrares meetup i Åre). 

Jag tror att med Sverige och Finland kombinerat (och i min filter-bubbla) så är detta sommarens största festivalhelg. I Helsingfors är det Flow Festival och i Sverige hägrar Way out West (vid en snabb check verkar dessa ha i princip samma lineup). Jag är inte riktigt en festival kind of girl, eller jag kanske skulle kunna vara det, men jag har aldrig varit på någon av dessa hypade cityfestivaler. Jag har inte varit en driving force för at det ska ske och ännu har inget kompisgäng dragit med mig.

Men helger som dessa är det fan lätt att drunkna i FOMO. Fear of missing out. Att känna att jag borde vara där. Men jag borde faktiskt inte alls vara där, för att det är 1. dyrt och 2. det är inte riktigt jag, och 3. vad skulle jag möjligen kunna missa på någon av dessa festivaler? Mitt fokus just nu befinner sig någon helt annanstans. Jag är sjukt nöjd över träningsvärken i hela min kropp och tacksam över den fina fredagskvällen och lördagsmorgonen ute på landet i goda vänners sällskap.

Så om du den här helgen råkar tänka varför är inte jag där? Vare sig det rör sig om en festival i Göteborg, Helsingfors eller en meetup i Åre. Kom ihåg att du inte går miste om något, och att var du än befinner dig, så är det exakt lika bra.

Jag kanske inte hade livets roligaste lördagskväll, men varför sörja det? Jag såg klart sista avsnitten av den spanska serien Grand Hotel (jösses vilket klassiskt 90-tals slut på en serie) och skrev ett gäng blogginlägg. Återhämtning och jobb, ja, typ det är bland mina topp 3 fokus just nu.



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



15 kommentarer
  1. Då är vi två Jennifer! Sitter på andra sidan pölen och känner likadant – varför är jag inte där alla andra är? Men efter (kul och trevliga) veckor här där med andra vill jag bara vara med mig själv och gå in i den där äta, skriva, träna, sova-bubblan som jag vet ger maximal återhämtning. Det är att curla sig själv på ett bra sätt, det!

    1. Vi är inte ensamma alltså :) Låter hur fint som helst den här återhämtning du beskriver. Jag tycker du gör helt rätt i det. Kram!

  2. Förstår precis hur du menar och du är inte ensam! Efter att ha varit på resande fot större delen av sommaren så är jag så glad över att vara hemma och återhämta mig. Även om jag kan se massa fina bilder på Instagram och tänka att varför är inte jag där också? Men samtidigt så vill jag ju bara vara här, hemma, just nu. Förstår liksom inte ens varför jag tänker så ibland.

    1. Ja alltså som DU flängt kan jag verkligen förstå att du är glad över att vara hemma och återhämta dig lite ;) Och exakt, när tankarna/ångesten kommer över att man borde vara där – då är det många gånger väldigt ologiskt… Så bra att påminna sig om det!

  3. Jag hade gärna gått på Way out West, just för att flera artister jag gillar spelar. Men själva festival-grejen är jag inte så ledsen över att missa. Dessutom var det inte värt 3000 spänn för att se typ tre konserter.

    Jag brukar tänka att, ”var det inte tänkt att jag skulle varit med från början så är det ingen idé att drabbas av FOMO”. Hehe :)
    Finns så mycket annat jag gör som andra inte gör. Däremot kan jag bli sååå deppig om jag blir bjuden på en fest eller ett bröllop som jag inte kan gå på. Till exempel i Paris eller Stockholm (där jag har störst socialt nätverk förutom i Malmö) och jag inte har råd att åka dit. DÅ suger det!

    1. Lana Del Rey hade nog varit häftig att se, gillar många av hennes låtar. Men håller helt med dig, biljettpriset och hela grejen runt festivalen… :)

      Och härligt tankesätt! Förstår också vad du menar med om man är dubbelbokad. Jag har det nu kommande helg, bästa vännerna träffas i Sverige och jag har ett bröllop här hemma i Finland. TYPISKT och gör lite ont i hjärtat.

    1. Usch då, krya på dig <333 Kan iofs tänka mig att du också är i behov av lite återhämtning nu generellt efter resan ;)

  4. FOMO haha bra ord. Värsta känslan slm fanns när jag var liten, men för några år sedan kom jag på att jag gärna är själv (inte alltid dock..). Åh var serien bra,kanske borde spana in :) (hatar TV haha men behöver något som distraherar..)

    1. Jaaaa, du måste spana in både Grand Hotel och Las chicas del cable, främst för att de är på spanska och utspelar sig tidigt 1900-tal ;)

      Och det är fint att bli lite äldre och mer säker på sig själv, det håller jag med om!

  5. Oh. My. God.
    Gud vad jag känner igen mig i detta. Jag har varit på WOW en gång och det var inte alls min grej (då i alla fall, kanske har det förändrats nu, men jag klarar inte för mkt folk och intryck så har svårt att se att det skulle ha ändrats). Den här sommaren ville jag hemskt gärna se Lana Del Rey, hon har varit en favorit sedan 2011. Men 900kr för att se henne i ett lerigt Slottskogen? Näe, not my cup of tea. Men så igår när typ 80% av min Snapchat och Instagram är på WOW och ser henne, ja då kände jag ju att jag missat något. Och så känner jag väl i princip varje gång. Men samtidigt; det går fler tåg. Festival är det sättet jag vill uppleva en artist på. Jag ser inte tjusningen men förstår att andra gör det. Och den där känslan är så jobbig, fy… Jag försöker jobba på den hela tiden. Ibland går det bra, ibland går det sämre. Men det är väl så livet är, kanske?

    1. Skönt att ändå komma till insikten om att något faktiskt inte är ens grej, eller hur? :) Och jaaa, förstår precis hur du menar – jag hade också kunnat tänka mig att se henne men tycker inte heller priset eller upplevelsen i sig är värd det. Du får ta nästa Lana Del Rey-tåg!

      Och ja, visst är det så livet är. Alla gånger är det inte lika lätt att övertyga sig själv om vilka tankar som är rimliga och inte, känslor kan ju vara svårt att styra över.

      Kram!

      1. Ja, men lite så. Jag är har inga problem att säga att något inte är min grej, jag kommer dock aldrig hugga det i sten eller säga det innan jag provat. Men nu har jag provat och det är alldeles för mycket intryck. Min högkänslighet tvingar mig att sova i flera dagar efter att jag gör något sådant :P

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *