Tre år av kärlek

”Kärlek är att jag vill att du finns”

– Bodil Malmsten


För även om du väckte fjärilar i min mage och jag tyckte det var hur fint som helst att vandra längs gator hand i hand med dig, så är kärleken kanske mer än så. Förälskelsen går över där tar kärleken tar vid. Jag minns när vi träffades, äsch, det är bara en sommarflört. Men sommaren blev höst och under våren fixade vi sex månader på distans. Sen var det fortfarande vi. Och nu har det gått tre år. Det var tre år sedan du viskade i mitt öra att du ville vara min. Jag ville vara din så mycket att jag la allt annat åt sidan, just då. För det är vad förälskelsen gör. Galna saker, fantastiska saker. Jag tog mig igenom hemska månader i ett helt nytt land, ett land som vi svenskar står vända med ryggen mot. Och nu när förälskelsen sakta mynnar ut, känner jag något annat. Det är inte bara vi, och vi är inte bara ett, men du är du och jag bryr mig så sjukt jävla mycket om dig.

Kärleken är inte rosaskimrande, den är inte fjärilskittlande och ibland gör den ont. Men vad kärleken är, den är föränderlig, den är unik, och den är livet. Den kan ta slut, men den kan också leva förevigt. Om vi låter den.

Första gången jag berättade om oss i bloggen. Och aldrig hade jag kunnat ana då, att det var i samma lägenhet i samma land, som jag skulle bo 3 år senare.

Hur det kändes i början. Den där nyförälskelsen alltså.


20 kommentarer
  1. Magiska ord! De gör mig alldeles varm i magen och kramig med min egen kärlek. Tack för att du sprider sån värme i världen!

  2. Grattis till tre år och hoppas ni får minst 73 till tillsammans.
    Så kan det gå, en flört blir ett år, blir en livstid.
    Själv har jag efter 5 år som gifta, 10 år ihop, inte bara hittat den där djupa kärleken till en annan person, den som alltid utvecklas och gror i vått och torrt, utan även en stark tro kärlek till mig själv. Den tror jag både utvecklas pga av honom och hans tillit till mig, men också av att jag vet att jag kan ge mest i ett förhållande där jag kan gå in i mig själv och lita på att mitt hjärta vet vad den vill.

    1. Tack så mycket Mera <3 Och åh, tack för att du delade fina ord om ditt förhållande också - det var en väldigt fin insikt!

  3. Så himla fint skrivet! Jag är i ungefär samma stadium i min relation (3,5 år), och jag känner igen mig så mycket. Vissa blir sorgsna när nyförälskelsen klingar av, men jag har faktiskt inte alls känt på det viset. Det är nu vi kan se på varandra nyktert. Och om vi då fortfarande väljer varandra, först då är det på riktigt! Sen tror ju inte jag att alla relationer måste vara för evigt för att anses som ”lyckade”. Man kan följas åt i många år och älska varandra, för att sen inse att man har vuxit isär. Det är till och med ganska troligt att det slutar så i de flesta fallen. Jag tycker dock att det finns något fint med det också. Att ha få delat några lyckliga år ihop för att sen skiljas åt.

    1. Tusen tack Annie, vad snällt av dig! <3 Se på varandra nyktert, det är verkligen sant.

      Och jag har länge resonerat liknande när det kommer till att vara förevigt eller inte, har faktiskt skrivit om det för några år sedan bland annat här (https://jennifersandstrom.se/2012/08/08/skilsmassor-ar-inte-sorgliga-utan-naturliga/) även om jag måste erkänna att jag har lite svårt att ta mitt 20-åriga jag på fullt allvar, man visste ju inte jättemycket om livet och kärlek då ;)

  4. Din text gick rakt in i hjärtat på mig underbara du. Det var som om du skrev till mig, det kanske du gjorde ;) Vem vet? haha skämt!

    Det var verkligen fint skrivet och den du skriver till kan skatta sig lycklig att ha dig i sitt liv fina du!
    Tack för att du inspirerar!

  5. Nu kan jag också läsa denna text och bara känna ren glädje, lycka och pirr utan dess minsta stygn av avund. Så fint skrivet Jennifer!

    1. Men, så himla himla fint sagt! Och alltså, det känns också som en väldigt bra påminnelse för att våga publicera och fortsätta skriva dessa. Som jag skrev på min facebook när jag delade inlägget, ”Jag skrev oftare om kärlek när jag var singel, men det är det jag skriver om allra helst, faktiskt.”

      Tack Åsa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *