10 tips på hur man får distansförhållande att fungera.

Det finns ett tidigare inlägg i den här bloggen som blivit mycket populärt och det handlar om just distansförhållande och kärlek på distans! Det handlar om hur man får distansförhållande att fungera – alltså mina bästa tips för distansförhållande och hur man håller kärleken på distans vid liv. Detta handlade dock om mitt ex och är alltså inte längre lika aktuellt. I synnerhet med tanke på att det förhållande tog slut strax därefter. Så nu vill jag återigen ge mina bästa tips för distansförhållanden och kärlek på distans!

Kärlek på distans

Därför tänkte jag att nu när det har blivit aktuellt igen i mitt liv, det här med att ha ett förhållande på distans, så tänkte jag skriva lite om det. Vi kan väl hoppas att det går bättre den här gången – att vi faktiskt får distansförhållandet att fungera…?

tips förhållande på distans

Jag är inte särskilt positivt inställd till hela idén om att älska någon på distans och ha ett förhållande med massor av kilometrar mellan varandra. Det på riktigt suger. Men, ibland har man inget val – eller valet kan stå mellan att inleda ett distansförhållande och att göra slut. Det blir alltså plötsligt ganska enkelt och då finns det några gyllene regler och tips för hur man ska få distansförhållandet att hålla som man bör följa! Och eftersom jag nu har upplevt distansförhållande inte bara en utan faktiskt två gånger, så har jag endel erfarenhet av det och vill därför dela med mig av mina råd!

Här kommer mina…

10 tips för ett distansförhållande att fungera:

1. Man skaffar inte ett förhållande på distans från första början. Skämt åsido…

2. Om man trots allt måste inleda ett distansförhållande med sin partner: se till att träffas regelbundet så ofta ni kan och har möjlighet. Gör en plan! Hur ofta ska ni satsa på att ses? Hos vem eller vart ska ni ses? Vem betalar resorna?

3. Kommunikationen är det viktigaste man har, i alla förhållanden skulle jag vilja påstå, men framför allt när man inte är fysiskt nära varandra. Här finns liksom ingen närhet och inga gester – hur ska man visa uppskattning, tacksamhet och kärlek – på distans? Det gäller att prata och kommunicera. Sms, skype, telefon – vad som passar en bäst! Förmodligen en mix av det. Även här gäller det att ha en plan eller att var överens – hur ofta ska vi prata? Hur ofta ska vi Skypea? Osv.

4. Var öppna med varandra. Berätta hur du mår och vad du känner, håll inte inne på saker bara för att ni är långt ifrån varandra.

5. På lika villkor. Ni måste gå in för det här distansförhållandet på samma nivå – ni måste prata ihop er och se till att ni spelar i samma division! Det kan tyckas vara lite luddigt, men det hänger egentligen ihop med allt det här om att ses, prata och ha en plan för alltihop.

6. Tidsbestämt. Det är ett måste, ni måste ha ett slutdatum för ert distansförhållande! Eller ett ungefärligt, eller åtminstone en tanke. Kan ni inte sätta det så måste ni i alla fall kunna tänka er och planera för, en framtid tillsammans. Och se till att ni bestämmer och vet om när ni ska ses nästa gång!

7. Peppa varandra. En dag är någon ledsen medan den andra känner sig rätt peppad, då finns man där och stöttar såklart. Ge och ta emot energi när det behövs helt enkelt!

8. Njut av ensamtiden. Ja alltså, faktiskt, försök göra det! För ärligt talat, det är speciellt att bo med någon även om fördelarna väger upp alla dagar i veckan. Men det sköna är att när du bor ensam kan du planera din tid exakt hur du vill. Äta exakt vad du vill till middag – du behöver inte diskutera saken med någon alls! Jag är kanske inte jätteduktig på att ta tillvara på detta, förutom just maten (men hade nog hellre önskat att min pojkvän fanns här och fixade god mat till mig, haha) MEN – jag ser i alla fall på Girls varje kväll numera istället för de serier vi brukade följa tillsammans. Alltid något!

9. Överraska. När man är nära varandra kan man som sagt visa uppskattning titt som tätt, men på distans är det inte lika lätt och därför skulle jag rekommendera att överraska varandra! Skicka ett litet brev, handskrivet. Eller ett foto. En liten present, vad som helst.

10. Bit ihop. Det här är mitt sista tips: det är inte för evigt. Det är inte det som är tanken, att ni ska bo isär och lida av ständig saknad och längtan. Tanken är att ni (mer eller mindre) ska vara för evigt, men ert förhållande på distans ska inte det! Räkna dagarna om du vill – vet inte om det gör att tiden går snabbare eller långsammare? Och snart, snart så är ni där – i mål – tillsammans igen!

Böcker om distansförhållande & kärlek på distans

Ett annat tips är att till exempel läsa samma bok och kunna diskutera den. Och för dig som gillar att läsa vill jag också ge några tips på böcker som handlar om distansförhållanden.

Länkarna är annonslänkar till Adlibris. 

tips för distansförhållande

Min stjärna som för mig varit värd att genomlida distansförhållande ♥

Nu ställer jag frågan till dig – vilket är ditt bästa tips för distansförhållanden? Vilka råd skulle du ge ett par som tvingas ha sitt förhållande på distans? Och vill du ha fler inlägg och tips om distansförhållande och kärlek på distans kan du läsa dem här (klick).



Svensk resebloggare, expert på att flytta och bo utomlands. Skriver även om egetföretagande och vardagen. Alltid ärligt, med glimten i ögat. Bloggen är mitt jobb och min passion.



29 kommentarer
    1. Joo men då tror jag man ska ha ”börjat” det helt så. Inte att man börjar dejta på nära håll för att sedan innan man är helt säker på varandra inleda distans, det tror jag kan vara svårt. Men om man ”träffas på distans” tror jag det är lättare :) Om du är med på hur jag menar? ;)
      Och hallå, var det sååå länge ni hade distans? Hur långt ifrån varandra bodde ni då?

      1. Jag är i exakt den situationen, att jag träffade min kille (?) under ett par fina månader och precis innan vi bestämde något eller inledde ett förhållande åkte han på en utbyterstermin (till amsterdam). Det är såklart jobbigt eftersom man inte är helt hundra på vad exakt som väntar en när han väl kommer tillbaka om någon månad nu, men det vi vet är att vi tycker om varandra och att vi vill vara med varandra. Det pirrar jättemycket, vi pratar lika ofta som ”par” och jag känner att jag verkligen har hunnit landa i mina känslor och insett om de var äkta eller bara för stunden. Tycker hursom att det kan vara rätt jobbigt att höra, och läsa, att det inte är ”bra” eller ”omöjligt” eller ”svårt” att inleda kärlek på distans ifall man bara hunnit vara nära ett litet tag innan och inte spikat ett förhållande. Det hjälper inte när vi kämpar oss igenom det, man vill istället höra att det går ifall man vill! Så många gånger jag har tvekat när jag har hört och läst sånna kommentarer och ifrågasatt allt, men har nu kommit fram till att det är svårt att uttrycka sig om saker som rör andra och hur andra väljer att inleda distansförhållanden. Det är upp till var och en och vi runt om gör bäst i att peppa ifall det är bestämt :) Superbra blogg också! Kram

  1. Jag och min pojkvän har bara haft distansförhållande sen vi blev tillsammans för snart 1,5 år sen, det har varit lite up and down, men nu har vi det jättebra! Vi har kommit in i det som funkar för oss. Nu de senaste veckorna har vi skypat 1-3 timmar om dagen (blir tyvärr mitt i natten för mig, och jag får inte mer än max 7 timmar (en bra natt då) sömn per natt, men jag vill ju så gärna prata med min älskade) sen typ ingen kontakt under dagen, kanske ett meddelande eller så. Och nu har vi ju planen att jag ska flytta till honom i sommar, väntar bara på papper från CSN så jag kan skicka in min college ansökan!!! Sen tar det två veckor innan jag får svar, såååå excited nu :D

    1. Åh jaa, jag är så imponerad av det Emma! Och jag håller alla tummar jag har :) Har du hört något nu från dem???

  2. Ska börja med att tacka för en bra blogg! :) Har en fråga, hur planerar NI inför framtiden då..vem ska flytta vart av er? :) Ha en fortsatt bra kväll!

    1. Tack så mycket Lina, vad snällt! :) Och jätteintressant fråga. Vi håller allting väldigt öppet och har inte bestämt oss för något. Det beror lite på hur bra jag trivs här i Göteborg och hur det går med mitt jobb här. Samt vad för jobb han hittar när han pluggat klart till sommaren/hösten.
      Det är såklart lite jobbigt att inte veta… Men det finns ju inte något alternativ just nu så då lär man sig acceptera det, eller försöker i alla fall :)

  3. INSTÄMMER i varje punkt. tycker ofta att omgivningen är ganska fascinerade över det faktum att man HAR ett distansförhållande. men kanske mest över att ens kille inte är svensk? vet inte om du upplever samma sak men av någon anledning adderar det någonting till ekvationen som ger dem lite mer huvudbry och som om det blir ett olösligt tal ( och ja, klart det försvårar… det märker jag ju deffo nu när jag står inför stora beslut om var vi ska bo och allt det där… ehh… men det går bra NU i allfall *skjuteruppjobbigabeslut*)… Nr 6 är viktigast, men alla de andra är också väldigt bra att leva efter!

    1. Absolut! Jag vet inte med Finland, men det var ju något jag upplevde framför allt med Indien. Fast idag kan jag själv har svårt att förstå hur jag tänkte att det skulle fungera med Indien…. Nu känns det liksom också lite jobbigt såklart, men betydligt lättare än sist :) (fast det berodde väl inte på landet i sig utan mer hela situationen)…

  4. Jag inledde ett distansförhållande med min kille det första vi gjorde. Det var dock väldigt jobbigt o tycker det är en, vi håller på och vänjer oss :)
    Då vi bor så långt ifrån varandra så träffas vi knappast, men tycker det blir så mycket mer speciellt om man träffas någon gång då och då!

    1. Tack Frida! Kul att du läste det och gillade det. Och det är en bra poäng, fungerar för icke-distansförhållande också ju :) Gott nytt år! Kram!

  5. Hej Jennifer! Jag och min flickvän har haft de lite jobbigt med distansen nu i snart vårt halvår tillsammans. Jag har haft de lite tufft dels för jag tänker så mycket på framtiden, att detta måste hålla osv eftersom de är så pass lång distans som 70mil. Jag får ångest av de och folk säger till mig att inte tänka på framtiden utan njut tillsammans i nuet men ständigt oroar jag mig för om de kommer en dag när vi är gamla nog att flytta ihop, om jag inte vill de kan jag väll inte bara göra slut? Eller t.ex oroar jag mig för att hennes föräldrar ska bli mina svärföräldrar osv! Jag är inte rädd för att vara kär, bara rädd för att jag är kär i fel :/ När du skrev ”planera framtiden” så kom alla dessa tankarna och jag blev lite orolig igen liksom om mina tankar stämde eftersom du också nämnde detta! Vill gärna höra lite vad du menade med att planera framtiden tillsammans osv? Du kanske var inriktad på ett äldre förhållande. Jag och min flickvän är 16 (99a och 00a) så att planera ens framtid och sånt nu känns konstigt fastän de är just de jag hela tiden gör och oroar mig för. Tack för svar Jennifer! Annars bra tips!

  6. Åhh! Hur ofta ses ni och hur långt bort bor ni från varann? Själv har jag också ett distansförhållande men det jobbiga är att det inte är distans utan det är värkligen DISTAANS!!! Tyvärr bor vi inte ens i samma världsdel då han bor i Ryssland :/ vi kan inte prata med varann förutom då vi har möjlighet till Google translate MEN vi vet ändå att vi är menade för varann. Har du något tips på va jag kan ge till honom när han kommer om 12 dagar? Det är sjukt men det är sant. Tack för tipsen föresten:)

  7. Hej!

    Jag har varit i ett distansförhållande i snart 1år. Vi har 60mil mellan oss. Hade mer än gärna flyttat och börjat livet med denna underbara man som helt klart är min själsfrände. Men vi har båda småbarn från tidigare förhållande och är lite fast. Kan inte planera när vi kan vara fria och äntligen påbörja vårt liv under samma tak.
    Vi pratar i tel varje dag och skriver. Inte så duktiga på videosamtal, men det händer.
    Kärleken gör verkligen ont ibland. Är en känslig person som verkligen älskar att befinna mig i min älsklings famn. Saknar hans kramar exakt varje dag. Men hans ord får mig att smälta och känner att jag kan kämpa vidare och hålla huvudet högt.
    Vi träffas åtminstone 1 gång per månad. Blir en helg. Men ska dela upp nästa års semester så vi kan träffas lite längre och oftare då.
    Planera, prata, planera, prata…. Sen njut av det hela då ni äntligen får ses <3

    1. Tack för din kommentar <3 Förstår att det är jobbigt och lite komplicerat, särskilt när barn finns med i bilden. Men fint att ni funnit varandra och får det att fungera. Tack för att du delar med dig av din story.

  8. Väldigt bra tips!

    Att prata så mycket man kan med varandra så mycket man kan är sååå bra. Vi har kontakt via viber och skype varenda dag flera gånger om dagen.

    Vi träffades via Badoo så det var distans redan från början. Kändes väldigt jobbigt först i början av förhållandet men det har nu gått 2 år och några månader och vi är fortfarande lika kära i varandra. Samt så har vi en del planerat för framtiden tillsammans. Han flyttar upp till mig så snart han kan dvs då han inte har några redan planerade utställningar och verkligen kan flytta ( han är konstnär ) Vi har velat flytta ihop redan från början men det är såå bra att det gått så pass lång tid, vi har ju fått lära känna varandra väldigt väl under denna tid.

    1. Tack för din kommentar! Vad intressant att höra – och wow, 2 år – bra jobbat! Jag hoppas ni snart får flytta ihop :)

    1. Det är svårt när barn är inblandade har jag förstått. Få det att fungera tills barnen blir äldre och man kan röra på sig mer, kanske? Tyvärr har just jag ingen egen erfarenhet av detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *