Jennifer sandström

Sök
Stäng denna sökruta.

Varför Sverige inte lockar mig.

Första känslan av att hälsa på i Sverige är oftast härlig, närmare underbar. Allting är tryggt, bekant, man vet hur allting fungerar och förstår vad alla säger – det är enkelt och väldigt skönt att få andas ut och bara vara. I Göteborg finns halva min familj och vänner som jag kan ringa till när som helst. Det är klart det känns bra och det är klart jag tänker herregud så skönt det skulle vara att bo här, hemma i mitt älskade Sverige.

Men det är inte riktigt så enkelt.

sverige

Den andra känslan som kommer är en känsla som är svårare att beskriva. En känsla av att inte riktigt passa in, att inte helt känna sig hemma i det där som egentligen inte kan bli mer hemma, att plötsligt inse att nu längtar jag bort igen. Och detta händer alltså från ena dagen till den andra. Jag promenerar på gatorna, genom sommaren och njuter, men tänker också att alla ser likadana ut och jag vet exakt hur allting fungerar här och det är så himla himla tråkigt. Mitt i grönskan och bland alla blommor blir allting liksom grått. Det finns ingenting att upptäcka – och det är väl det som de flesta människorna tycker är bekvämt och härligt, tryggheten och hemmet – men så finns det sådana som oss som behöver det där främmande och obekanta.

Och jag tänker på ett av mina favoritcitat, Though we travel the world over to find the beautiful, we must carry it with us or we find it not. Trots detta är det något som drar i mig, som får mig att vilja vidare. Det är bara så det är.

Så Sverige, på din dag och allt, det blir nog inte du och jag än på ett par år.

FÖLJ:

18 svar

  1. Jag längtar inte heller tillbaka till Sverige men inte av samma anledning. Jovisst kan det kännas grått och trist där ibland men det finns väldigt speciella saker med som inte finns någon annanstans. Beslutet att flytta var absolut inget vi ångrar. Jag kan sakna det ibland men det finns så mycket att utforska och så många olika slags sätt att vara så varför vara på bara ett sätt och som alla andra. Vi har flyttat sen 18 månader och kommer nog aldrig att flytta tillbaka.

    1. Spännande att höra dina tankar! Och ni verkar onekligen tagit er ut på en spännande resa, inspirerande!

    1. Intressant Åsa! Och vad skönt att du kommit till insikt om att du inte vill eller behöver återvända till Sverige :)

  2. Blandat för mig – det beror på var jag bott. Belgien flyttade jag till på grund av jobbet och efter fem år fick jag nog. Överbefolkat, trist djurhållning och väldigt regnigt. Saknar däremot närheten till allt annat, den fantastiska sjukvården och all surrealism.
    Storbritannien flyttade jag till på grund av min kärlek till länderna på ön. En helt annan sak och där känner jag mig verkligen hemma. Dock har jag flyttat hem även därifrån av olika skäl. Framför allt för att jag har en älskad sommarstuga i skärgården och en engelsk skräplön räcker inte till att ha den kvar. Jag känner mig jättesvensk på sommaren när jag är ute i naturen och när jag lyssnar på svensk musik som Jan Johansson och sådant men lika engelsk när jag lyssnar på diverse engelsk musik,
    Skulle jag kunna bo någon annanstans? Jodå, jag älskar Barcelona till exempel.

    1. Spännande att hunnit med några år i både Belgien och Storbritannien – och roligt att kunna ha en plats du reser till ofta och känner väldigt starkt för trots att du bor i Sverige :) Intressant att höra om!

      Spanien är också ett land jag skulle kunna tänka mig att prova på…

  3. Det där låter lite bekant, fast det är förstås mitt hemland Finland som gäller för min del..! Att inte alltid känna att man “hör hemma” eller “passar in” förstärks kanske ytterligare av att jag hör till en språklig minoritet och ibland får höra (direkt eller indirekt) att jag inte är riktigt önskad i detta land. Jag tror detta är en viktig delorsak till att jag vill ut i världen. Under sommaren trivs jag dock mestadels riktigt bra i Finland, det är mest under resten av året som jag oftast känner att jag egentligen borde vara någon annanstans.

    Sverige gillar jag verkligen, men det lockar mig inte att bo där ändå. Jag vill åka utanför Norden :)

    1. Jag förstår precis Maria! Ibland förvånas jag fortfarande över att jag flyttat till Finland… Men trots att det är väldigt likt Sverige så finns det mycket som skiljer sig och det är superintressant att lära sig mer om den finska kulturen och traditionerna :) Men en dag blir det kanske dags att dra sig vidare.

  4. För oss lockar inte Sverige heller och har inte gjort det på ett par år då vi känner att Sverige befinner sig i en liten bubbla och svävar vid sidan om resten av världen. Det som känns tryggt för de som är kvar är våld och tvång mot individer från vår sida, så vi kommer försöka undvika Sverige så länge det går. Vi vill också bilda familj i framtiden och då blir det ännu viktigare för oss hålla oss undan den svenska skolplikten och statligt förmynderi! VI får se vart vår väg tar oss, men det är oerhört spännande att inte veta vart vi kommer befinna oss nästa år :)!

  5. Bayern där jag bor nu är inte min plats på jorden men det vet jag inte om Sverige är heller. Jag börjar sakta längta härifrån trots att jag trivs bra! Det tyskbayerska konservativa och gammaldagsa känns inte som min grej. Som feministisk mamma till två pojkar uppstår ibland lite knepiga situationer här :) Sverige är lite lättare på det sättet. Min man vill så småningom tillbaka till den svenska företagskulturen som han trivs bättre i än den som råder här så vi får se….

  6. Klockren beskrivning av känslorna av att bo i Sverige Jennifer! Trots att min familj och närmsta vänner finns där känner jag mig inte 100% hemma och vill alltid ut på nya äventyr. Får se hur länge jag lyckas stanna i detta land nu!

    1. Så fantastiskt att du gav dig iväg igen! Du skriver inte någon blogg från livet därborta nu? :) Skulle vara så spännande att följa!

      1. Hej, nej jag gor inte det. Ar sa dalig pa att uppdatera anda :) far se om det blir nagot med tiden!

  7. Intressant reflektion. Jag har bott i fyra länder de senaste åren, utöver Sverige och nu bor jag i Spanien. Allt som oftast brukar jag tänka att Sverige är det bästa landet och att det vore fint att bo där igen. Men sedan förra året känner jag mig inte helt hemma i Sverige längre. Det var så knäppt att landa i Stockholm och känna sig annorlunda från alla andra, som att vi inte har något gemensamt längre.

    Vet inte var jag vill bo i framtiden, men drömmer just nu om en svenskt rött hus på landet.

    1. Tack så mycket för din kommentar Simone – jättespännande att höra! Och visst är det tudelat alltid…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.